Aftonbladet – 10 augusti 1846, sida 2

nes temligen utiefvad, med nedslagen och sorger, ästan stupid blick; han är på tredje året enkling och dottren har under hans enklingstillstånd med kärleksfull omsorg vårdat sin fader och tvenne ycgre syskon. Dottren, eller, såsom fadren sjelf säger, stjufdottren (hon var född före Brasks äktenskap med modren), är 92 år gammal, med frisk hy och ett mildt och vackert ansigte, hvari säkerigen en god själ afspeglar sig, fastån den genom brist på moralisk näring, kanhända ock genom fullkomlig okunnighet, blifvit förledd till ett brott, som här långt mer måste tillskrifvas tillgifvenhet än brottsliga känslor. Hos den, som betraktar hennes rena blick, kan icke gerna tanke uppstå om hennes frivilliga, medvetna eller öfverlagda brottslighet; man är säkerligen benägen att frikänna henne. Det är för öfrigt mycket troligt, att flickan ej haft något redigt begrepp om den moraliska och juridiska brottsligheten i hennes förseelse, hvarom fadren likväl ej gerna kunnat vara okunnig. Den öppenhet, med hvilken hon afgifvit berättelse om tilldragelsen, bevisar, att hon är en naturmenniska, hvilken det blott fattats nödig uppfostran, för att kunna blifva en exemplarisk samhällsmedism; men uppfödd i en ödslig finntrakt, utan den moraliska och religiösa bildning, som är så nödig, att stålsätta den oerfarna naturmenniskan mot frestelserna af brottliga afsigter, så mycket farligare då de utgå från dem, hvilka man är skyldig vördnad, kärlek och lydnad, har hon fallit ett offer för en rå och djurisk faders brottsliga tillgifvenhet. Dylika tilldragelser äro alltför beklagliga ur flere synpunkter, och om någonsin ett vidsträcktare fält bör medgifvas domarens pröfning, är det säkerligen i dylika fall, som det närvarande, der så många bevekande omständigheter förete sig att mildra strängheten mot en brottslighet, som under andra förhållanden förtjenar lagens fulla tillämpning