Aftonbladet – 10 augusti 1846, sida 2

upp, utan att dock hennes vanliga kallb!dighet öfvergaf henne, och ett kviskande samtal hade uppstått mellan fadren och dottren. De främmande sågo förvånade på hvarandra, undrande huru långt detta besynnerliga uppträde skulle gå. Imedlertid fortior tvisten utanföre. — Hör ni inte hvad jag säger?... återtog Noö!, som ånyo förhetsade sig; det passar ej för er att inträda i ett så hederligt sällskap som det, hvilket nu befianer sig i matsalen. Ne sulor ultra erepidam ! — I matsalen! upprepade den grofva rösten i skämtsam ton; jist der vid lag måtte det finnas någon sysselsättning för mig. Se så, Jåt mig gå att att utöfra mitt yrke. Det tycktes som skolmästaren skulle blifvit tillbakastött af en kraftig hand, och den grofva rösten trailade på en melodi, så välkänd bland de parisiska skärsliparne. — Häir är en som kan slipa och laga knifvar och saxar, samt hopkitta stenkärl. I samma ögonblick inrusade i salen just denna samma person, som på eti så fräckt sätt presenterade sig; det var en trasig gubbe af simpelt utseende, som på sin krokiga rygg bar slipmeschinen, hvilken var hans yrkes instrument. Vid denna syn sprungo alla upp från bordet och fröken de Blanchefort uppgaf ett svagt rop af förskräckelse. Martin Simons ögonbryn saramandrogos och han fattade konvulsiviskt en butelj, liksom för att slunga den i hufvudet på den djerfve,:som trängt sig in; men ett ord af döttren hejdåde bonom i tid. — Hän är dräcken, hvilkade hon.