Aftonbladet – 8 augusti 1846, sida 3

I Svanströms rakstuga, men att, sedan han der blifvit förbunden. till sina sår, han begärt att få beagifva sig hem, hvilket honom förvägrats, samt att ban mot sin vilja blifvit förd till polisvaktkontoret. Detta bestreds så väl af Jäderin som af Spångberg, uti hvilkas uppgifter äfven uppsyningsmannen Herån till alla delar instämde, med förklarands att han icke förmärkt hvarken motvilja eller medgifvande hos Redell att åtfölja dem, på Jäderins befallning, till polisvaktkontoret. Härefter företogs till handläggning den del ar stämningen, som angick den af hofslagaregesällen Lindberg framställde klegan deröfver, att, då han vid pass V, timma efter Redells häktande. begifvit sig ti!l corps de gardet för att lemna en hatt, som han hittat på Hötorget och igenkänt vara Redcell tillhörig, polisuppsyningsmannen Spångberg, som blifvit honom varse, fattat Lindberg i kragen och med yttrandet: se bär lushunden, som slog deruppe,, fört Lindberg, med biträde af uppsyningsmannen Heren, in i corps de gardet samt derifrån, sedan han för polisgevaldigern Jöderin uppgifvit sitt namn, till polisvaktkontoret, der Jäderin befallt, att han skulle qvarhållss öfver natten. Polisuppsyningsmannen Spångberg bestred att förhållandet vore sådant som Lindberg uppgifvit, samt berättade att då Spångberg och Heren, medan Redell innevar i corps de gardet, stått derutanför, bade de varseblifvit att en person smög sig utmed den motsatta väggen af gatan och hade en käpp i handen, den han sorgfälligt sökte dölja under rocken. Spångberg, som igenkände samma person vara den som kort förut å herberget öfverfallit patrullkarlarne med hugg och slag hade då oförmärkt sprungit fram och frånryckt honom käppen, under yttrande: se här är den som slog patrullen på krogen, hvarpå Spångberg utan att å honom lägga hand, tillsegt nämnde person, hvilken vore nu närvarende, hofsiagaregesällen Lindberg, att begifva sig in i corps de gardet, hvilken tillsägelse han ock godvilligt efterkommit. Inkommen i corps de gardet dit Spångberg och Herån följt honom och der Jäderin förut befunnit sig, sysselsatt att uppskrifva Redells namn, hade Lindberg af de der församlade patrullkarlarne genast blifvit igenkänd, såsom den der å herberget öfverfallit dem, hvarpå det beslut af Jäderin fattats att han emedlertid skulle stadna qvar i corps de gardet. Sedan Jäderin jemväl efterfrågat och antecknat Lindbergs namn, hade Jäderin befallt att Lindberg äfvensom Redell skulle föras till vaktkontoret, hvadan Lindberg blifvit af Spångberg och Heren dit införd och på tillsägelse af Jäderin förvarad, medan Jäderin samt Spåogberg och Herån affört Redell, såsom ofvan är nämndt, till Svanssröms rakstuga. I öfverensstämme!se med hvad Spångberg nu uppgifvit, förklarade uppsyningsmannen Heren att han icke infört Lindberg i corps de gardet eller dertill i någon mån bidragit, samt att han, jemte Spåogberg, till följd ef Jäderins tillsägelse affört Lindberg från corps de gardet till polisvaktkontoret; hverefter polisgevaldigern Jäderin. medgaf att han gifvit befallning jemväl om Lindbergs qvarhällande å vaktkontoret, intill påföljande morgon, en åtgärd hvilken han ansett sig föranlåten att vidtaga enär icke ban, utan befälbafvaren för stadssoldkterne på stället, låtit häkta Lindberg, samt Jäderin, då han erhållit befälhafvarens tillstånd att förflytta Lindberg till vaktkontoret, hvilket han gjort endast för att Lindberg icke skulle blifva inkastad i arrestrummet, förbundit sig att ansvara ör hans person. Vidare anförde gesällen Lindberg, att. då han ipder vägen från corps de gardet till. polisvaktsontoret, tillflrågat uppsyvingsmannen Spångberg, om han icke kunde få begifva sig hem, enär han bodde i granskapet, Spångberg under Yredesmod yttrat: du har uppgifvit falskt namn för gevaldisern, din rackare, men för det skall du komma att nå illa., Uppsyningsmannen Spångberg bestred att ban not Lindberg fällt ett sådant yttrande, I afseende å Redells och Lindbergs klagomål derfver att de från tisdags aftonen till påföljde thorsjegs morgon varit i saknad af föda, hvarför de katade skulden å Jäderin och Spångberg, som såant genom häktandet vållat, förklarade Jäderin att nder det Redell och Lindberg förvarats å polisaktkontoret, han icke förvägrat dem att åt sig öka anskaffa mat och dryck, men att det icke tillörda hönom att derom gå i författning, samt att. edan Redell och Lindberg blifvit uppförde till ong!, peliskammsaren, Jäderins åtgärd med dem pphört; uti hvilket förklarande jemväl Spångberg ch HerCn instämde, med tillägg att hvarken Reell eller Lindberg beklagat sig öfver hunger, mer eremot, sedan de uppkommit i kongl. poliskam!aren, begärt vatten att släcka törsten, hvilket ock lifvit dem tillställdt. Redell och Lindberg medgåfvo, att de hvarken ir Jiderin och uppsyningsmännen eller inför kongl. oliskammaren beklagat sig öfver bristande födall nder den tid de hållits förvarade å polisvaktkontoret.!s nn SSA I på den ena, än på den andra, utan att kunrajs: Höra — 7 OO I