Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 3

HKIaGpanSvValUut. IC IUCSt Oomorfallska, som IOFrotTSsaKa den största förargelse, äro dock utan tvifvel de så kallade skojarne. Desse sakna nemligen all kristendomskunskap och äro under sin kringstrykande lefnad så förskämde, att föga eller intet kan med dem uträttas i afseende på deras moralitet, åtminstone icke så länge många fångar förvaras i samma rum. Under ofvannämnde förhållanden arbetar läraren ofta fåfängt och mäste mer än en gång med bedröfvelse se all sin möda fruktlöst använd. Uti detta yttrande anser styrelsen sig böra instämma, och då fångarne, sålunda sammanpackade, icke kunna hållas till någon nyttig sysselsättning, är det lätt att inse, det arrestrummet måste biifva en ryslig skola för illbragders inlärande; men att likväl det moraliska förderfvet der minskas i samma mån utrymmet ökas och tillfälle kan beredas att hålla fångarne till arbete, derpå torde såsom exempel böra anföras fölljande yttrande af fångpredikanten vid länsfängelset i Mariestad: Fångarnes moraliska : tillständ i allmänhet var under den tid, de oupphörligen höllos flera isamma rum inspärrade och oftare fängslade, i högsta måtto beklagansvärdt, och icke blott mindre tillgänglighet för Guds ords inflytelse och verkan, utan ock för större förbärdelse och styggelser förspordes då; men nu sedan tillfälle till arbete, särIdeles vid pågående ombyggnad af länshäktet, YPpats och de fleste blifvit försatte i daglig verksamhet största delen af året, hafva många bland dem förekommit mig, när jag samtalat med dem dels under sjelfva arbetet, dels på mellanstunderne, benägnare att lyssna till väckelser och varningar, och i det hela liksom allvarligare bebjertande sin olyckliga belägenhet. De hafva förefallit mindre försoffade än under den enformiga stillheten och mindre förhärdade under den ständiga ostörda sammanvaron., Vidkommande det 3:dje hufvudsakliga hindret för fångens moraliska förbättring, eller åtenkan på den motvilja och afsky, hvaraf fången efter frigifningen från fängelset öfverallt skall mötas, så torde styrelsen, i afseende på verkan deraf, få åberopa det yttrande, som derom blifvit afgifvet af predikanten vid Stockholms stadshäkten, hvilken i berörde afseende utlåtit sig sålunda: Ofta mötes uppmaningen till ett förbättradt lefverne af detta hemska svar: Hvad båtar det mig att ändra mitt lefnadssätt? En gång fallen i förderfvet och straffad för ett lagbrott, finner jag alla dörrar, utom fängelsets, för mig stängda. När man då fäster hans uppmärksamhet dervid, att nådens dörr likväl alltid af den Evige Förbarmaren hålles öppen för den ångerfulle och botfärdige, tyckes väl en ljus strimma uppgå i hans inres mörka natt, men denna qväfves snart af den skadliga inflytelsen från omgifvande, ännu djupare fallne, olyckskamrater, samt af föreställningen om det hjelplösa, eller, för att nyttja ett mera autoriseradt uttryck, försvarslösa tillstånd, hvarom den ojäfviga verkligheten bittert påminner den en gång straffade. Ehuru styrelsen i allo vitsordar riktigheten at hvad sålunda anfördt blifvit, är styrelsen dock öfvertygad, att en eller annan ifrån fängelserne och flere ifrån kronoarbetskorpsen utgått moraliskt förbättrade, men styrelsen måste derjemte tillstå det vara föga sannolikt, att denna förbättring i allmänhet kunnat fortfarande bära goda frukter; ty utan tvifvel äro de ganska få, som, frigifne uti ett samhälle, der de, enligt den gällande ordningen, lemnas utan ledning och bjelp, och der de snart sagdt af en hvar betraktas med afsky, samt såmedelst tvingas att åter beträda brottets bana, likväl ega nog karaktersfasthet och styrka, för att kunna motstå detta tvång och således heldre underkasta sig försakelse och lidande af alla slag, än att tillgripa olofliga medel för lindrande deraf. I afseende härpå har fångpredikanten i Christianstad yttrat sig sålunda: Såsom det imedlertid nu förhåller sig, skall nästan hvarje person, som en gång hemfallit under fängelsebestraffning, bela sin tid förblifva ett föremål för densamma. När brottslingen utstått sitt fängelsestraff, utsläppes han med föreläggande att inom någon kort tid skaffa sig lega försvar. Detta blir honom oftast omöjligt, emedan man icke gerna tager brottsj lingar i tjenst. Dessutom förnekar honom vanligen den församling, i hvilken han söker inträde, ett sådant. Den förelagda tiden går till ända. Fängelsedörren är den enda, som står honom öppen. Som försvarslös dömes han att derinom tillbringa sin öfriga tid. Med anförandet af ett exempel bland de många jag vore i tillfälle att framdraga, må det slutligen tillåtas mig att närmare belysa förhållandet. En delinqvent, hvars dödsberedelse i slutet af förra året blef mig uppdragen, framlade för mig sin mörka lefnadstafla. År 1839 hade han, i anseende till en benskada, blifvit afskedad ur krigstjensten. Från denna tid daterade sig hans brottslighet. Ingen ville mottaga honom, ingen gå honom tillhanda med understöd. Den församling han borde tillhöra, nekade honom inträde. Alla försök att förskaffa sig laga försvar, samt tillfälle till utkomst på ärligt sätt, misslyckades. Han kastade sig derföre i brottets famn, i; blef förvunnen och insatt i fängelse; efter utstånden fängelsetid lösgifven, men, nu mera än förut ur tillfälle att erhålla lagligt försvar och näringsfång, samt dessutom mera inlärd i brottsligheter, blef han för nya sådane, bland hvilka ett rån, åter insatt och dömd til! döden. Det är möjligt, att,i fall någon inrättning funnits, der denna värnlöse! kunnat erhålla en tillflyktsort, jemte arbete och utkomst, brottets bana aldrig af honom blifvit be-l. trädd., Till detta vigtiga ämne, eller frågan om hufvud-!: orsaken till frigifne personers återfall i brott, äterkomma vi uti nästa afdelning. Styrelsen har trott sig böra fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att fångarnes förbättring säkerligen skulle, sedan de nya fängelserne blifvit färdiga tilll fångars emottagande, mycket befordras, om för dem : funnes att tillgå någon, särskildt efter deras tillstånd lämpad bok, hvaruti religionens och moralens sanningar på ett enkelt och lättfattligt sätt framställdes, så att derigenom för den lässnde fången åskådliggjordes hvilka framgångar och belöningar den dygdige, samt hvilka motgångar och hittra lidanden den lastfulla radan här itidan hada