Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 3

blilvit ertappade Oc LI KOFPpsen ateriemigdv. Då fullständige berättelser redan blifvit till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne öfver de mönstringar, som i enlighet med reglementets föreskrift hållits vid kronoarbetskorpsens samtlige kompanier och afdelningar, torde styrelsen här icke böra vara vidlyftig uti redogörelsen för förhållandet i öfrigt inom denna korps. Det är dock för styrelsen en sann tillfredsställelse, att kunna vitsorda det soldatklassens manskap i allmänhet iakttagit ett utmärkt godt uppförande, ej allenast under ganska långa marcber, som af detta manskep blifvit verkställde, utan äfven under vistandet å arbetsstationerna; och då de fleste af manskapet jemväl ådagalagt flit och ordentlighet, har denna trupp härigenom tillvunnit sig ett sådant förtroende i de landskap som densamma genomtågat, eller der den Isig uppehållit, att många efter afskedet från korpsen I med lätthet blifvit i tjenst antagne hos personer, Isom förut hyst fruktan för truppens ankomst till orten. Orsaken till detta glädjande resultat tordei första rummet böra sökas deri, att styrelsen lyckats till befälhafvare för denna trupp erhålla personer, som förstått att riktigt uppfatta sina befattningars bestämmelse, och dernäst deri, att, på sätt den u:märkte förtjenstfulle chefen för första kompaniet major Edelsvärd derom yttrat, manskapet, väl underhållet, genom träget arbete i fria luften härdas och uppfriskas från den försoffning, hvari kroglifvet under garnisonstjenstgöringen detsamma försatt, att manskapet beredes uppmuntran för flit loch ordentlighet, samt tillåtes egna sine från nyttigare sysselsättning lediga stunder åt oskyldiga I nöjen, såsom historisk läsning, dans, musik och sång, hvarigenom alstrats en belåtenhet, som, i förening med den goda anda, hvilken allt mer och I mer uppstått inom truppen, qväft sinnets oro och icke lemnat tid till onda böjelsers utbrott. Beträffande åter fästningsklassen, så anser styrelsen det med säkerhet kunna antagas, att orsaken till de fleste af detta manskap verkställde rymningar igenfinnes dels uti det hos detsamma inrotade begäret efter bränvin, och den beredvillighet, hvarmed frie personer tillhandagått i afseende på tillfredsställandet af samma begär, dels ock deruti, latt, då fästningsklassen organiserades, icke kunde, emot föreskriften uti reglementet, vid manskapets utväljande fästas bufvudsakligt afseende på detsammas förut ådagalegda välförhållande, utan synnerligast derpå, att karlarne voro unga och starka, hvaraf följden blef att många af ordningens farligaste fiender der måste integas; och då härtill kommer, att största delen af individerne vid denna talrika trupp förut för stöld och andra grofva brott. undergått straff, hvadan detsåledes med skäl kunde befaras, att många förbrytelser af dem sku le begås, i synnerhet under första tiden af korpsens tillvaro, så är det för styrelsen tillfredsställande att kunna förklara, det äfven manskapet vid kronoarbetskorpsens fästningsklass i allmänhet iakttagit lett ganska godt uppförande, samt att detta inom lalla kompanier och afdelningar vida öfverstigit hvad man i afseende derå ägt anledning att vänta, och hvarpå såsom exempel torde böra anföras, att månader passerat då inom ett eller annat kompani eller afdelning icke en enda bestraffning behöft åläggas; och hafva således verkningarne af det inom kronoarbetskorpsen använda behandlingssättet i allmänhet visat sig vara högst tillfredsställande, hvadan styrelsen ock hyser den glada förhoppning att, i samma mån flere af manskapet sjelfyve komma att inse nyttan af arbetsamhet och ordning i lefvernet, en flerårig vana dervid skall för många af dem kunna blifva ett rättesnöre för deras framtida vandel. : Af en tabell, som utvisar de serskilte bestraffningarne, hvilka dels på grund af krigsrätts dom, dels extrajudicielt, blifvit kronoarbetskorpsens manskap ålagde, finner man att af soldatklassen under år 1844, icke fullt en fjerdedel af manskapets styrka varit dömde eller bestraffade, och af fästningsklassen ungefär en fjerdedel. Afdelningen VIL Om religionsvården. Ehuru flere förändringar i afseende på handhafvandet af denna vigtiga del af fåDgvårdsförvaltningen inom fängelserna visserligen varit af behorvet påkallade, har dermed likväl äfven under de ifrågavarande 2:ne åren måst anstå, dels i anseende till fängelsernas närvarande ändamålsvidriga beskaffenhet, och dels i anseende till de fleste fängpredikanters ytterst knappa aflöning, som gör det för dem nödvändigt, att för den ekonomiska utkomsten använda sin mesta tid på annan tjenstgöring, hvarigenom de hindras att åt fångarne egna den omsorgsfulla själavård, hvaraf de äro största behof, och som på mången af dem utan tvifvel skulle kunna utöfva en för dess framtid ganska helsossm verkan. Beträffande fångarnos moraliska förbättring, så anser styrelsen 3:ne hufvudsäkliga hinder under närvarande förhållanden möta, för att kunna mera allmänt åstadkomma en sådan förbättring, nemligen dels fångpredikanternes förut omnämnda knappa aflöning, hvarigenom de äro urståndsatte att kunna åt fångarne uppoffra all den tid och oafbrutna omsorg, som för åstadkommande af nämnde vigtiga ändamål erfordras; dels fängelsernas närvarande ändamålsvidriga beskaffenhet, och dels slutligen den motvilja, eller snarare afsky, hvaraf den frigifne fången, efter det han lemnat fängelsets portar, mötes nästan öfverallt. Af dessa 3:ne hinder torde det första, eller den knappa aflöningen, hvaröfver de flesta fångpredikanterne med skäl klagat, lättast kunna afhjelpas. Det andra hindret för den moraliska förbättringen kommer visserligen att helt och hållet undanrödjas på alla de ställen, der nya länsfängelser uppföras, så snart desse blifva färdige till fångars emottagande, men då det bedröfliga sammanpackningssystemet, såsom en oundviklig följd af nödvändighetens kraf, ännu länge torde komma att tillämpas inom flere fängelser, bar styrelsen ansett sig här böra intoga ett utdrag af hvad predikanten vid Wexiö länsfängelse, angående den skadliga verkan af detta system, uti sin afgifna berättelse, yttrat uti följande ordeleg: De, hos hvilka en gryning till ånger och längtan aftor Inågat köttra. nunnstär hafva om sve strid