Aftonbladet – 5 augusti 1846, sida 2

— Densamme. Ni har således hört talas on honom? — Jas svarade Marcellin, letande bland sin: minnen. Man har berättat om honom att har vore en förnäm herre, som i detta otillgänglig land hade bildat ett litet rike. Man har trot honom ega en omätlig förmögenhet och mar har allvarsamt påstått att han stod i kompak med hin onde. Jag mins icke rätt om ickt parlamentet till och med haft att göra med er trolldomsprocess, deruti han fann sig invecklad — Nej, nej, svarade skolmästarn gravitetisk! så långt har saken icke gått. Man har inskränk sig till att i våra trakter leta efter en förmen guldgrufva, som alldeles icke fanns der, och herr Martin-Simon har icke blifvit värre anta stad än någon annan afbyns innevånare. Imed lertid begriper jag ganska väl att, i fråga or trolldom, skola vidskepliga menniskor ha sär deles mycket att göra med egaren till vår by Hans far, Bernard, med tillnamnet berganden, var en alltför besynnerlig och ovanlig menniska, ehuru han visserligen på de sednare åren blef mera lik andra. För öfrigt, ehuru Martin-Simon är fredsdomare i byn och således den mest betydande derstädes, bör han dock icke titel af sockenpatron. — Men sade ni icke nyss alt han var egare till hela byn? — Nej, icke i den meningen som ni betraktar det. Och likväl kan man på visst sätt kalla honom byns herre, när man tar i betraktande att utom honom skulle det icke finnas annat än ohuggna stenar, tallskog och ormbunkar der, hvarest nu den herrliga byn reser sig, denna stolta by, som ni snart skall få se. Det är Martio-Simon som, efter sina föräldrars död har, medelst mycket Penningar, ihärdighet och oegennytta, lyckats bilda denna förtjusande vistelseort på ett nästan öde och otillgängligt ställe. Man har sagt mig att på den gamle Bernards tid fanns det icke mer än tvenne