Aftonbladet – 5 augusti 1846, sida 2

ker hela samman, utan till och med förskjuter honom en summa penningar, så att han, under följande året, må kunna försörja hustru och barn. Han har slösat ofantliga summor på anJäggandet af Bout-du-Monde, och likväl synes han nu vara rikare än någonsin. Man skulle kunna säga att han icke tänker på något annat än att göra godt, utan alt hans personliga intresse någonsin kommer med i spelet. k — Tillåt mig göra en anmärkning, hr Noöl, sade den unga fröken. Jag tycker att det ligser nog mycken motsi selse uti edra ord. Jag erinrar mig hafva hö t er säga, nyss på stunden, att Martin-Simorn far, denne vilde och besynnerlige unge man, som så plötsligt visade sig i hbergstrakten, var eu slags tiggare, trasig och eländig. Iuru kommer det till att efter ienne mans död — hvilken dessutom hade gift sig med en fattig herdes dotter — hans arfvinge kunde vara rik nog, för att åstadkomma sådana oerhörda företag, som dem mi beskrifvit ? — Hoc opus, hic labor est, svarade magitern. Ganska få personer skulle kunna svara vå en sådan fråga, ty bide far och son hafva varit föga medelsamma. Hvad som likväl är äkert, är att Bernard begaf sig hvarje vecka remligt till någon af de angränsande städerne, ch at efter hans död bans son Martin har ortfarit med sådana excursioner, hvarmed änlamålet är okändt. Man förmodar imedlertid tt Grenoble är den ort, dit han vanligen gör ina resor, hvilka ske vida oftare nu, sedan yn Bout-du-Monde fått en sådan stor utsträcking. Och äfven i dag återvänder fredsdomaren rån en af dessa långresor, hvilkas ändamål inen känner, undantagandes hans dotter. — Allt det der är alltför besynnerligt, hr saias, genmälde fröken de Blanchefort; men r då hela detta land så entbusiasmeradt öfver r Martiö-Simons dygder, att man icke kan llåta sig den ringaste misstanka, angående hans förklarliga bortfärder? (Forts. följer.)