Aftonbladet – 3 augusti 1846, sida 1

Orla Lehmanns närmare utveckling af sin motion om införandet: af en fri state författning i Danmark. Vi återkomme, enligt löfte, till detta högligen intressanta tal, som förtjenar att läsas i sin helhet, hvarföre vi meddele det oafkortadt. Som det på flera ställen immebåller hänsyftningar på den förklaring, som den kunglige kommissarien, etatsrådet Bang, afgaf i Ständersalen, straxt efLer sedan hr Lehmanns motion, hvilken finnes intagen i lördagens Aftonblad, blifvit uppläst, så anse vi nödigt att äfven meddela denna hr Bangs förklaring. Han yttrade sig på följande sätt: ,Jag vågar ej uppskjuta att meddela den ärade församlingen följande: Såvida det af deputeranden för det 8:e stadsdistriktet (Lehmann) gjorda andragandet skulle utgå på införandet af serskilda institutioner för hertigdömet Sleswig, äfvensom eventuellt på afslutandet af en ny organisk unionslag mellan hertigdömena Holstein och Lauenburg, å ena sidan, och den öfriga staten å den andra, så är det klart, att ett dylikt andragande, . såväl enligt innehållet af För ordningen den 28 Maj 18354 5, som enligt hvad som meddelas i allernåd. kungörelsen af den 40 dennes, ligger utom den åt församlingen anvista verkningskrets, och att denna följaktligen är obefogad befatta sig med ingifvandet af ett sådant förslag. Sak samma gäller om den öfriga delen af samma deputerades motion, som skulle gå ut på att anhålla om en tillintetgörelse af konungarikets närvarande statsförfattning. Likasom redan sakens natur måste afgöra att det ej kan tillåtas någon undersåtlig auktoritet af hvad slag som helst att ingå till statsmakten med andragande om tillintetgörelsen af den bestående statsförfattningen, och likasom rikets grundlag och dess i landslagens 4 artikel upprepade bestämmelser tydligen bekräfta detta; så kan det derefter med Förordn. af den 28 Maj 1831, 8 5, icke vara åsyftadt och har ej heller stöd i denna förordnings ord att tillstånd skulle vara Provincialständerna lem: nadt att ingifva sådana andrganden. Imedlertid kan jag här icke inskränka mig till att blot! påstå, det församlingen är incompetent, d. ä. obefogad eller oberättigad att ingifva anföranden om ändring af statsförfattningen. Jag kan, på denra plats, der jag står som vår allernådigste arfherres och konungs befullmäktigade, ej underlåta att påminna om, huruledes i rikets grundlag och landslagens 4 artikel det uttalas som en allmän undersåtlig pligt — hvilken derjemte vid hvarje inträdande i någon offentlig ställning tillika bekräftas genom särskild ed — att upprätthålla rikets författning, och således ännu mera att underlåta handlingar, som. gå ut på att verka dess tillintetgörelse. Det strider mot denna pligt och ed, att framkomma med en motion, sådan som den förevarande, hvilken har till syftemål att rubba den grundval, hvarpå hela samfundsordningen hvilar. I anledning häraf eger jag meddela den ärade församlingen, att den kunglige kommissarien, i följd af den honom meddelade instruktion, icke kan tillåta, att församlingen befattar sig med förevarande ämnes behandling; samt att jag, såsom en vidare följd deraf, icke inlåter mig på det reella af saken, i det jag förväntar att församlingen sjelf afvisar en dylik motion. Sedan presidenten, professor Clausen, på ett värdigt och allvarligt sätt vindicerat diskussio