Aftonbladet – 1 augusti 1846, sida 3

Han berättar bland annat: Jag helsade grefven såsom en landsman och vän sedan gammealt, helst de många öfversättningarna af hans skrifter, serdeles le mie prigioni (mitt fängelse) bevisade det fortfarande intresse, Tyskland fästat vid hans snille och öden. Han svarade mig på hvad jag yttrade om hans arbete: oAck! detta allt aktar jag ringa; jag blygs blott till slut öfver saken; hvad menniskan vinner här i lifvet, går till sist ut endast på själens lugn, och detta bar jag, Gudi lof! tillkämpat mig,. På en fråga af mig, om han icke vidare författade poesier, svarade han: Jag är för gammal; detta öfverlemnar jeg åt de yngren. — Grefve Silvio Pellico är nu 56 är gammal och ser ut att vara mycket sjuklig. Han är en liten person, med grått hår; lidandet har så härjat hans ansigte, att man anser honom vara långt in på sextitalet. Man ser på honom, att han tillkämpat sig en svår seger och är mästare öfver passionerna, som eljest plåga menniskorna. Lika upphöjd öfver ärelystnad och högmod, agg och hämndlystnad, har han efter ett tioårigt fängelse, en långskola för tålsmodet och undergifvenhet under den gudomliga viljan, såsom. en sann kristen utgått från Spielbergs dystra tornhvalf. e — GRUNEBERGER CHAMPAGNE. Svårligen — anmärker en tysk tidningsartikel — finnes en vinsort, hvars rätta namn är så nedsatt , som Gruneberger. Ingen flaska med detta namn skådas på något välbestäldt bord; och dock är skörden så rik och afsättningen så liflig, att blotta mustbevillningen uppgår till 20,000 thaler. Till hela Tyskland kringsänder Gräneberg sin drufvas saft och ändå låtser ingen tysk vinhandel veta om något Gränebergervin. Hvarifrån denna besynnerliga motsägelse? Jo, derifrån att detta vin för det mesta förvandlas på vextorten till Champagne och försändes under detta mera klingande namn och såsom skördadt på venstra sidan om Rhen. Författaren gör sina landsmän det förslaget att öfvergifva den falska titeln på den tyska varan, och åta den behålla sitt ärliga namn; några jemnförelseförsök mellan samma vinsort i olika betecknade buteljer, anser han tillräckliga för att förIkaffa Gränebergervinet samma efterfrågan under Itt sanna namn, som dette ypperliga vin nu eger under ett lånadt. , — FÖR VINHANDLARE. I stället för att svafla inet, hvilket, såsom bekant är, menligt inverkar å konsumenternas helsa, rekommenderas i en främnande tidning ett annat bepröfvadt medel för vi1ets konserverande, nemligen att bränna muskott vinfaten. För ett fat om fem till sex åmar tager nan ett halft lod af denna frukt, fåster det vid ett snöre, påtänder och hänger det i fatet. Vinet, särdeles det röda, erhåller derigenom en angenäm iromatisk smak. De glödande kolen måste dock borttagas, emedan dessa gifva vinet en svår lukt.