Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN; — NYA FÖRSLAG TILL UNDERLÄTTANDE AF RESOR 1 Europa. Ifrån Köln skrifves af den 44 Juli: Hr T Waghorn, känd genom sina förtjenster om en hastigare befordran af den indiska brefposten, var i förrgår härstädes, under sin resa till Wien. Enligt hans uppgift är det fråga om att realisera ett storartadt företag, hvilket han med sin närvarande resa nu söker förbereda och sätta i verket. I London skall nemligen ett aktiebolag med flera millioner sterlings fond hafva bildat sig, för att framdeles befordra resande åt hvilket håll och huru långt som helst emot en afgift af 11 francs pr dag. För dessa 11 francs erhåller den resande fri resa, vivre och logis, och detta på ett i hvarje hänseende tillfredsställande sätt. I alla betydligare städer på kontinenten skola agenturer inrättas och likaså skola på de stråkvägar, der jernbanor äro anlagda eller ångfartyg passera, hoteler inrättas, hvarest, enligt med värdarne träffadt kontrakt, de resande med möjlig uppmärksamhet emottagas och förses med sina behofver. Vill man då t. ex. färdas från Köln till Paris, löser man biljett hos vederbörande egent; man frukosterar i Aachen och i afbetalning lemnar men värden, i stället för penningar, en bit af biljetten, hvarpå står ordet frukost; likaledes i Lättich hvarest spisas middag och i Brässel, hvarest man ligger öfver natten. Blir man nu förhindrad att fortsätta resan, så inlöses biljetten för den återstående delen af resan hos närmaste agent mot ett agio af en half procent. Sådan är, så vidt man vet, den id6, som ligger till grund för planen i företaget och att detta icke kommer att sakna understöd bevisar en skrifvelse från Österrikiska statsministern, grefve Kolowrat, till br Waghorn, hvaruti grefven underrättar honom att autsfiteterna redan erhållit befallning att låta henom för resan fritt begagna sig af de staten tiilhörige befordringsmedel, hvarvid autoriteterna öfverhufvud blifvit ålagde att med beredvillighet understödja hans syftemål. — DET ÄR SKADLIGT, ATT AFSKÄRA POTATISKÅLEN. Det är på många ställen vanligt att afskära potatiskålen innan ännu potäterna äro mogna. Det är likväl ganska naturligt, och genom komparativa försök stadfästadt, att potatiskålens afskärande, det må ske högre eller lägre från marken, tidigare eller sednare, alltid medför en stor förlust för sjelfva potatisäringen, och ja tidigare afskärandet sker, desto större blir förlusten. Mitte derföre ingen landtbrukare, om ock fodernöden blir aldrig så stor, i otid låta afskära potatiskålen. Den fördel man har af potatiskålen såsom foder, uppväger ingalunda den skada man lider utaf en derigenom förminskad skörd och försämrad potatis. Potatiskålen bör icke afskäras förr än den af sig sjelf börjar att torka, omedelbarligen, före skörden. Är den till denna tidpunkt ännu grön, så kan den torkas och begagnas som foder, serdeles åt får. — EN STOR MAN. Den störste grindvaktare i Sverge, finnes förmodligen vid slussbron i Motala. Han är född i Ny socken och hans namn är Gustaf. Han håller 44 qvarter i längd, och hans händer och fötter äro af särdeles väldiga dimensioner. Han är för närvarande 30 år gammal och uppgifver, att han först vid 20 års ålder börjat vexa öfver den vanliga längden, men också sedan dess ständigt varit besvärad af sjuklighet. Hans föräldrar och syskon äro af medelmåttig vext. — PARLAMENTARISK RESTAURATION. I öfversta våningen af underhuset i London finnes ett kaffehus som mänga år florerat under qväkaren Bellamys ledning. Dess ändamål är att hastigt bereda middagar för parlamentsledamöter. Man får der endast kortlett, rostbeff, kalfpastejer och torta. Vi åto, berättar en resande, i köket, betjenade af Bellamy och hans begge döttrar. Den ena var sysselsatt att på ett silfverroster steka en beffstek. Allt var förträffligt och vinerna af den bästa sort. Man finner der ett litet kabinett, dit endast paramentsledamöter hafva tillträde och i en genomsängskammare sutto referenterne för tidningarna och skrefvo. Tjugu år derefter åt jag här åter och fann allt oförändradt, med undantag deraf att damerna förlorat något af skönhetslinien i sina drag och att Bourdeauxvinerna voro, om möjligt, bättre än förut. — URBILDEN TILL BYBONS SJÖRÖFVARE. Får man tro en uppgift i ett holländskt blad, så skulle den nyligen på S:t Helena aflidne öfverste Henry Prelawney, Byrons ungdomsvän, vara samme Treawney, hvilken såsom sjöröfvare en tid var de stindiska farvattnens förskräckelse och sedan följde Byron till Grekland; samt, i sådant fall, äfven urvilden till skaldens C orsair och Giaur. insti