Aftonbladet – 30 juli 1846, sida 3

BLANDADE ÄRINIDN. — EN ÄREPORT, SOM TJENAT I TRE KONUNGARS TID. Vid Jönköpings östra inkörsport har helt nyligen en äreport blifvit nedtagen, som icke saknar sin märkvärdighet. Anno — Gud vet hvilket år — upprestes porten, emedan man med undersiåtlig trohet, kärlek och vördnad ville välkomna sin dåvarande älskade tillbedde, lofsjungne och store Monark, Gustaf IV Adolf. Förtjust öfver den uppriktiga gärd af undersåtlig tillgifvenhet, smickrad af det eller de tal, hvarmed vederbörande helsade honom i folkets namn, aldrahelst som man helt säkert ej underlät att försäkra honom, det hans stora och fosterländska egenskeper lyckliggiorde dem aila, klappade helt visst hans kungahjerta varmt, lifvat af hänförelse. Tiden gick. Den nyss af ett folk festligt firade var snart en irrande, ensam främling i verlden, utan land, utan folk, utan maka, utan vänner, utan barn, en spillra af en thron — men triumfbågen qvarstod. Skulle så Carl XIII gästbesöka staden. Enthusiasmen sändes då — i en målares skepnad — af det tillgifna folket, för att med färg och borste öfverstryka Gustaf Adolfs namn och ditsätta den nye Konungens. Folkets glada jubel helsade äfven honom välkommen. Men purpurn kring hans skuldra förbyttes till en svepniag och gränserna för hans rike — blefvo fyra bräder; och dock — triumfporten stod. Bestegs nu thronen af Carl XIV Johan. Afven han besökte staden, och den nya enthusissmen — kom med en ny borste och ny färg, för att i sin ordning begrafva 43:de Carls namn, under den 14:des. En timmas arbete — det behöfdes ej mera — och skylten var förändrad för den allmänna enthusiasmen, som — vid Kungens ankomst — åter stönande repeterade sin eviga utanlexa af hurrarop och tal. — Omsider blef äfven Carl Johan endast en balsamerad Kung, en Kung i grafven, en historisk Kung; och bland de lefvande fyllde nu Oscar hans plats. Triumfbågen stod. Men allt mattare och mattare blef Carl Johans namn på äreporten, och snart såg man, ehuru i svaga och dunkla färger, Carl XIII:s åter framskimra, såsom ifven innan kort — Gustaf IV Adolfs. Det var som om den ene Konungen icke hade velat gifva vika för den andre, icke ens i grafven, utan som