Aftonbladet – 28 juli 1846, sida 3

RÄTTEGÄNGSOCH POLISSAKER. Polisuppsyningsmannen och dalkullorna. Uti Aftonbladet omnämndes för några dsgar se dan ett på Lilla Essingen förefallet uppträde, der vid några kullor och en dalkar! skulle hafva blif vit misshandlade af två polisuppsyningsmän, hvilk dessu:om i flera andra afseenden skulle höfva för gått sig vid tillfället. Då saken förekom i poliser upplystes att de tilltalade voro polisuppsynings mannen G. R. Spångberg och skräddaregesällen C J. Glanselius. Den åtalade bäncelsen hade passe rat natten emellan den 49 och 20 dennes, och d förfördelades berättelse derom innehöll följande: I ett hus på L. Essingen voro inredda två rum uti hvilka de vid vefsluparne anställda dalkullo hsde sin bostad. Ifrågavarande natt blefvo kul lorna uppväckte ur sin sömn af uppsyningsmai Spångberg och hans kamrat, hvilka yrkade st blitva insläppta, i det de föregåfvo sig söka efte tjufvsr. Då dörren ver läst och ingen af de ihu set. innevarande ville öppna den, uppbröts den ut ifrån, och Spångberg och Glanselius inträdde. N anställde de först förhör med en i rummet vi stande dalkarl, Daniel Andersson, frågsde hven han var och hvad han hade der att göra, ryckt honom i håret samt hotade honom med patrul och handkiofvar. Derpå anföll den ene af den en dalflicka, Anna Ersdotter, som låg på golfve vid dörren. Härvid vågade någon af kullorna at åt våldsverkarne säga ett ord, bvarpå hon fick tij svar: vet but, förbannade hynda! Anna bief, li kasom förut dalkarlen, tilifrågad hvad hon had på stället att göra. Hon svarade, att hon hjelpt de andra att ro. Det behös ejo, återtog exami natorn, ,uian laga dig bort, annars skall jag hjelp: dig, kone. hvarpå Anna fick uppbära sparkar oci slag på munnen, samt blef sedan utkörd, så ati hon måste tillbringa det öfriga af natten under bar himroel, i en buske. Våldsverkarne begåfvo sig serefter in i nästa rum, der fyra andra kullor hade sitt läger, och begärde att dessa skulle ro dem öfver till Marieberg. men då kullorna ej ville szmycka dertill, bådo de att få låna ett suntält ai kullorna, anpnars skulle de ligga hos demv. Det passar sig ej Ver kullornas svar på det sistvämnda örslaget, och på Spångbergs och kamratens begäran om tältet invände kullorna att de ej hade lof att låna ut det. Derpå begåfvo sig de begge männen ut. och en kulla stängde ywure dörren efter dem, men våldsverkarne äterkommo snart, uppbröto dörren med tillbjelp af en yxa, och när ce nu kommo in läto kullorna dem taga tältet, ai rädehåga för deras rysliga lefvernen. Uti det till poliskammaren ingifna memorialet om uppträdet hade uppgifvits att de tilltalade slutigen inkrupit genom fönstret i ett lusthus på ön. och der tillbringat ett par timmar, samt på mor;onen begärt och erhållit kaffe, hvarpå de farit sin äg utan att betala. k————— RO RR OOR ERRRRRRE ERE ARC RT et e