Aftonbladet – 28 juli 1846, sida 2

befattningar, höra dock till ordinarie fältläkarekorpsen. Bebörigen legitimerade stipendiater. hvilka såsom uppbördsläkare varit anställde å kronans fartyg, ega, i afseende på förslagsrätt till regements!äkaretjenster, att beräkna denna tjenstgöring lika med bataljonsläkaretjenstgöring, och de, som aflagt medicine-licentiat-examen, ega rättighet att för alla kommenderingar beräkna tour och befordran i förbå lande till tjenstgöringstiden och derunder visadt nit och skicklighet. Stipendiaterne kunna ej utöfver 3 år innehafva stipendium; men den stipendiat, som varit kommenderad till sjös, och derunder visat serdeles nit och skicklighet samt lust och fallenhet för tjenstgöring ombord, bör efter de 3:ne årens förlopp, sedan likväl stipendium :i vanlig ordning blifvit förklaradt ledigt, efter förnyad ansökning, företrädesvis ånyo dera! komma i-åtnjutande. (C. V-.) ANMÄRKNINGAR vID Prof. Fryxells svar på Prof. Bergfalks recension i Frey, om Aristokratfördömardet. Då vi i JM 4635 och 167 af Aftonbladet wi Sv. Minerva införde hr F:s yttrande öfver der recension, som i sista häftet af Frey stått at läsa, undertecknad med signaturen B—!k och rörande striden emellan hrr Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i svenska historien t!ofvade vi att beledsaga detta hr F:s svar med några ord för egen räkning. Hr B-—Ik sjelf är naturligtvis rätta mannen att afgifva det egentliga genmälet, om han aktar sådant nödigt. Mer enär Aftonbladet repruducerat en stor del a hr B:s recension, anse vi oss under tiden börs fästa allmänhetens uppmärksambet på följanda som vi i förbigående funnit anmärkningsvärd: vid hr F:s i sex artiklar författade replik, e mot hr B., i Minerva: Vid Art. I. Till gendrifvande af herr Bergfalks skil drinzg af Geijer såsom den dev i Sverige förs infört den historiska kosten (Frey, sid. 238) påminner hr F., att Geijers Svenska Fol tets Historia är och blir aldrig för sin tid hvac Celsii Gustaf Wasa och Erik den fjortonde såsom historiska konstverk voron. Läsaren träf. far här ett nytt uppslag i krittken. Man hade alltid känt, att ur Celsii historiska arbeten om Gustaf I och Erik XIV mycket godt vore at hemta, hvariöre väl också ingen underlåtit at begagna dem i och för dessa tider: men at Celsius så särdeles utmärkte sig för konstmes siz behandling af sina ämnen, var icke bekant Frågan lärer väl mest komma att bero på hvac men förstår med historisk konsty; och dett borde hr F. hafva defisierat, för att på grun: häraf få Celsius ställd öfver Geijer i det hän seendet. Vid Art. II. Hr Fryxell upptager hr Bergfalks uttryc om Geijer, såsom den man, hvilken mer ä någon annan gjort rättvisan gällande i Sven ska historieskrifningen (Frey, sid. 240); oci anför, till vederläggning af denna tanke, Geijer s. k. affall eller öfvergång från konservativa ti liberala läror. Detta skall ådagalägga hr G: benägenhet för ensidighet och omkastning ti ytterligheter i politiken. Vi, för vår del, ans dock, att härvid allt beror på omkastninger motiv. Vi fråga, om ej en lärd, hvilken ti följe af fortsatta studier och ett skärpt omdöm inser sina förriga påståendens underhaltighet,: ren öfvertygelse frångår dem, och derpå oföt skräckt uttalar sin nya mening. härigenom be lvisar ett långt djupare sinne för rättvisa oc I kärlek till sanning, än den, som bårdnackad I blott för bibehållande af en falsk ära, qvarsti vid hvad han en gång yttrat, äfven om ba finner sig vederlagå? Om en politiker bib håller sin en gång intagna linie, derföre, a ban aldrig blifvit i sina tänkesätt v-derlagd oc intet verkligt skäl funnit att frångå densamm: då är sjelfva detta qvarstående något, som til jkännager lyone för det rätta och nit för sar ningen, men eljest raka motsattsen. Vi bafv Inyligen hört allmänna loford gifvas åt Sir Robei I Peel, Englands premierminister, för det vackt ;loch loyala erkännande han gjort i dylikt häns: ende, och som burit så goda frukter. Hve: Ihar väl kallat hans förfarande ensidighet? Hvad nu de factav beträffar, som hr F. Art. 2 andrager, så har han härvid öfveral Are FF? Oss had 2 FT 4