Aftonbladet – 27 juli 1846, sida 3

sande kommit och begärt nattqvarter i herberget Lautaret och der tagit plats framför eldbrasan i det allmänna samlingsrummet. Det var en man i ålderns fulla styrka och hvars klädedrägt och språk tillkännagåfvo att han var född der i landet. Han hade helt ensam inträdt i berberget, der han tycktes vara väl bemmastadd. Sjelf hade han ledt sin häst in i stallet och gått att sätta sig vid eldbrasan i det allmänna rummet, i det ban endast med en förtrolig blick helsat den barmhertige brodern, som stod i peristilen och drog på klocksnöret, och som af denna artighet icke på ringaste sätt stördes i sitt förehafvande. Den främmande var utan tvifvel en ganska vanlig gäst bos munkarne i Lautaret, och stormen som uibröt i bergstrakten, tycktes ingalunda varit orsaken till hans ankomst till herberget. De fem brödernas frånvaro bevisade tydligt att de ännu icke misströstade om att kunna rycka några olyckliga undan de i klippnejden lössläpta elementernas raseri. Den främmande som så obesväradt hade inträdt i berberget och som der betedde sig alldeles som på ett vanligt värdsbus, var en bergsbo, af ungefär fyratiofem års ålder. Hans min var glad och öppen, hans kroppsbyggnad reslig cch stark, och hela hans personlighet vittnade om en förmögen innevånare från någon dal i närheten: Han bar en vid rock af groft kläde och något gammalmodig snitt, den randiga yllevästen gick ned öfver haliva magen, och byxorna, af samma slags kläde som rocken, förlorade sig uti grofva ullstrumpor, vid knäet omknutna