Aftonbladet – 25 juli 1846, sida 2

ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÅLET. (Slut fr. J 166.) Efter en stunds öfverläggning emellan domaen och nämnden, fingo parterne åter företräda nför rätten. De tilltalade gingo fram och ställde sig, fru Ekvall till venster om domborlet, Wilhelm Ekvall invid modrens sida, ett tycke från dem Sofi, midt emot domaren och vå ett afstånd från henne Hedda Tborman,; till nöger. En mängd nyfikne hade infunnit sig i sessionsrummet, stodo samlade i särskilda flockar och afbidade att få höra besluten öfver de illtalade. Genom fönstren till tingssalen gjöt eftermiddagssolen några herrliga strålar, som belyste den sällsamma taflan med sina dagrar och skuggor, nästan i samma ögonblick då do maren atkunnade följande: Hvad under ranpsakningen förekommit har häradsrätten behörigen öfvervägat och dervid funnit att de svåra brott, bvarom den handlar, sammanhängt med och synas hafva haft sin upprinnelse från en okysk och sedeslös lefnad inom Ekvallska huset och bland dess nu tilltalade barn och tjenstehjon, samt att, efter det de begångna mordgerningarna blifvit åtalade, icke någon uppriktig, af ånger föranledd bekännelse om dem egt rum, utan haiva de tilltalade endast erkänt i mån som någondera blifvit träffad af bevisning eller de funnit sig röjda af under ransakningen förekomna eller uppgi.na omständigheter; hvarföre och sedermera. då de funnit tillfälle till undanflykter, de ömsom återkallat, utvidgat eller annorledes förändrat sina bekännelser, så att, om dessa förändringar antagits för sanna, de tilltalsde derefter skulle kommit i en fördelaktigare dager. Då imedlertid åklagaren förklarat sig nu icke hafva tillgång på ytterligare bevisning, måste bäradsrätten, i detta målets omogna skick, företaga till pröfning hvar och en afde tilltalades åtalade handlingar; och hvad först vidkommer bäktade pigan Hedda Thormean, så har hon inför rätten erkänt, dels den 20 Juni sistl. år att hon af oloflig beblandelse blifvit hafvande, fördöljt detta sitt tillstånd samt natten till nästpåföljande Palmsöndsg, liggande i pigbänken i köket vid Atterp, kl. 42 känt annalkandet af barnsbörden, hvarunder plågorna voro så svåra att hon högt jemrande sig, uppstigit från bädden och påtagit skor samt i blotta linnet gått åt förstugan der fru Ekvalls kappa hängde, kastat dersamma öfver axlarna samt begifvit sig ned åt ladugården, der vid kanten af gödselstaden och sedan hon lagt kappan under sig, i stående ställning framfödt ett barn, som fallit med hufvudet på kappan och så väl genom rörelse som skrik ådagalagt att det lefde, nedgräft barnet lefvande i gödselhögen, gått tillbaka, upphängt kappen i förstugan och lagt sig åter, och dels, sedan hon i bäktet blifvit förmådd till bekännelse, derigenom att man för henne uppgifvit, att Wilhelm Ekvall skulle vidgått att han i samråd med Hedda förgifvit kontrollör Ekvall och Majs Stina Forssberg, inför häradsrätten den 4 nästpåföljde Augusii vidhållitbekännelsen att hon, för att förekomma upptäckten af barnamordet, derom hennes tjenstkamrat på stället pigan Maja Stina