Aftonbladet – 24 juli 1846, sida 3

BLANDADE ÄVINDN. — FöRSAKELSE. En irländsk arbetskarl vi jernvägen mellan Perth och Dundee råkade nyli gen ut för den olyckan att genom vagnforan f sin ena hand tvärt afklippt från armen och kasta in på banan. När foran ilat förbi, räckte han si andra hand in på banan efter den förlorade, så på denna ett ögonblick och utbröt derefter: Di tjenar mig nu till ingenting vidare; bort med dig! och dermed slängde han henne i den förbiflytandt strömmen. I detsamma sjönk han afdånad ned till följd af blodförlusten. Hade mannen lefva för 2000 år sedan och uttalat sin stoiska förka stelsedom på grekiska i stället för på irländska så skulle hans namn nu genljuda med beröm våra akademiska lärosalar. — FÖRR OCH NU HOS ENGELSMÄNNEN. Häron erinrar mrs Gore, i sina Sketches of England, at i England nu knappast finnes en handelsbetjent som icke på Drechenstein plockat liljor och genom: läst de två sista sångerna af Byrons Child Harola rad för rad, eller lyssnat vid månsken på uggle. skriket i Cesarernas fordna palats och Coliseum Så länge — fortfar hon — det forårades en hall lifstid för att hinna till Röda Hafvet, var det äfventyraren tillåtet att efter sin hemkomst använda den andra bälften till berättelser derom. Men nu är Röda Hafvet nästan så vanligt för en Engelsman, som redden vid Chelsea. Då hade knappast någon med egna ögon upptäckt, att Svarta Hafvet ser blått ut och att Hvita Hafvet är grönt; nu åter gör man jagtpartier till nordpolen, för att skjuta hvalrossar, med samma lugn, som man förr for ut på andjagt i Whittelsea-mere. Martyrerna för kunskapens utvidgande om länder och folk nödgas i våra dagar låta steka sig i sandöknarne kring Tombuktu, eller, likt en viss företagsam kapten, galoppera på struts öfver Pampas; och hvad en landresa från Indien till Europa beträffar, så är det blifvet någonting så hvardagligt, att ingen mera fäster någon uppmärksamhet dervid.n — Sir Moses MONTEFIORE, OM RYSKA OCH POLSKA JUDARNE. Den i England utkommande Jewish Chronicle meddelar följande utdrag ur ett Sir Moses Montefiores bref, skrifvet i Warschau den 20 sist). Maj, på återvägen från hans resa till Petersburg. Vi stadnade elfva dagar i Wilna och jag kan med tillfredsställelse försäkra, atttusentals judar äro beredda att efterkomma kejsarens önskan och blifva jordbrukare. Flera talmudistiska skolor hafva begynt ge ungdomen undervisning i landets språk, i räknekonst, geografi, o. s. v. Den judiska pelsmössan är nästan försvunnen i Wilna, och tenna drägtförändring skall, efter min förmodan, nart följas, äfven af våra polska bröder. Wilnas olkmängd stiger till 80,000 menniskor, hvaribland (5,000 judar. Deras skolor der äro förträffliga; nånga gossar om 9 till 40 är förstodo hebreiska ;ch voro väl bekanta med Talmud. I flera flickkolor funno vi barn, som kunde läsa och skrifva yra särskilda språk. I Polen, der fjerdedelen af olket äro judar, återstår deremot ännu mycket tt göra. Imedlertid hafva flera Chasidim (strängt almudistisk sekt, bekant för sin ogenhet mot alla örändringar) lofvat mig att utbyta sin gamla egna rägt emot den i landet vanliga, och fursten ståtållaren har nyligen förlängt tiden, inom hvilken jenna förändring måste ske, med tre månader. ifven här äro många beredda att köpa jord och egynna odla den. På handtverkare finnes desstom ibland dem ingen brist; blott sysselsättning aknas för många bland dem, I Warschau finnas, land 90,000 invånare, 40,000 judar. — NYA UNIFORMER FÖR GODT PRIS. Enligt nnons i den i London utkommande Deutsche .eitung, hvilket blad f. d. hertig Carl af Braunchweig inköpt och sjelf redigerar med mycken ramgång, utbjudes i tidningens byrå till salu 6000 ullständiga soldatuniformer, bestående af 6000 nörkblå vapenrockar, 6000 par röda pantalonger, 000 par röda epåletter, 6000 trefärgade gördlar ned spännen och 6000 par damasker, alla fullkomgt nya och obegagnade, för tillsammans 42,000 , ller 2 för hvar uniform. Hertigen säges ha oskaffat dessa uniformer omedelbart efter sin af