Aftonbladet – 24 juli 1846, sida 3

VVD 0 Vv OA VUULH ULIIRAvVANBDA IMVIVNLIUVE na, saknar. Ås —-—— L r—— Till Redaktionen af Aftonbladet! Såsom komplettering af Aftonbladets notis i måndagens nummer, kallad: Beskattningen på enskil Ida teatrar fortfar, hvilken frågas hela behand Jling kan anses som ett kompendium af det puva . rande styrelsesystemets historia, anhålles få med dela följande upplysningar: .) Ansökningen inlemnades visserligen för någor tid sedan till Regeringen, men denna tid var . September 1844, således för tjuguen månader se dan. Den inkom följaktligen 8 månader före riks: dagens slut; men då ingen proposition till Stän. derna om censurens upphörande afläts, och målet . icke heller, i hvad som rörde afgifterna till pen. sionskassorna, afgjordes, inlemnade sökanderne i -, Oktober 4845 ett iteratum, hvilket lärer ha haft till . följd, att Resolutionen nu ändtligen gifvits, förmodligen af den tillförordnade Regeringen. Om den . innehåller hvad Aftonbladet berättar, så torde des: . beskaffenhet kunna bedömas af följande: Befrielst . från afgifterna till Kongl. Teaterns samt Hofka . pellets pensionskassor, för en redan förfluten tid skulle förmodligen betyda deras restitution. Derom har likväl intet ord varit nämndt eller ens an. tydt i ansökningen, hvilken fanns införd i Riks. dagsbladet för den 14 och 214 Oktober 4844, och följaktligen längesedan varit i allmänhetens händer. Man vet då icke hvarifrån den Kongl. Re solutionen kunnat taga yttrandet öfver en sak, som . aldrig blifvit till henne hänskjuten. Hvad frågan verkligen rörde, var sjelfva afgifternas upphörande. Det är så ofta sagdt och beyisadt, att de strida mot Regeringsformens tydliga föreskrift, att de således sakna all laglig grund, att ingen lärer vara okunnig härom. Men hvad kanske icke alla veta, är ett förhållande, zom omtalas i den nyligen utkomna skriften: Två år af konung Oscars regering, der det, sid. 466, heter: En sådan försumlighet (dröjsmålet med afgörandet) af föredraganden, är så mycket besynnerligare, som det icke blott gäller flera menniskors rätt — de olagliga afgifterna uttagas nemligen utan barmhertighet af de kringresande teatrarna — utan äfven Konungen personligen. H. M. har nemligen förbundit sig att af egna jmedel betäcka den möjliga bristen i sin teaters pensionskassa, och har således omedelbarlig vinst eller förlust af dennas större eller mindre inkomst. Då Konungen naturligtvis ej kan vilja draga sig till fördel någon undersåtes lidande, vore det här, mer än någonsin, hans embetsmäns skyldighet att till skyndsamt slut befordra ett ärende, som håde hans konungsliga pligt och hans hjerta måste önska att snart få tillfälle att afgöra. Sökandernes afsigt med ärendets dragande under Konungens omedelbara handläggning, Var tydligen att gå den fogligaste och mest grannlaga vägen, således undvika att, genom vägran af afgifternas erläggande, draga saken under lagens behandling, derigenom antingen blottställa konungamakten för det obehag att se en af henne påbjuden åtgärd af domaremakten förklaras olaglig och inkonstitutionell, eller, det knappt tänkbara, domaremakten för att handla emot ed, samvete och besvurna grundlagar. Hittills har detta dilemma kunnat undvikas, emedan det varit Nya Teaterns i Stockholm bolag, som nekat betala afgifterna till Kongl. Teaterns pensionskassa — af Hofkapellets har ännu ingen i exekutif väg blifvit sökt — och dels begångna formfel gjort saken tvistig, dels den invändning, att de båda Konungabrefven, både det af 1789 och det af år 1831, handla om kringvandrande personer som uppföra skådespel, men Nya Teatern är en i hufvudstaden fixerad skådeplats, hvarigenom dessa bref icke äro på densamma tillämpliga, att denna invändning blifvit af Svea hofrätt genom utslag af den 13 Noy. 1845 godkänd. Så snart likväl någon föreståndare för en landsortsteater vägrar erlägga afgiften och saken härigenom hänskjutes till domarens pröfning, kommer troligen ett af dessa alternativer att inträffa, Slutligen skulle det vara i hög grad intressant och upplysande att se Aftonbladsredaktionens eget yttrande i ämnet, och det är derom Insändaren vågar anhålla, tryggt försäkrande, att denna önskan delas af den stora pluraliteten bland tidningens läSare.n Förestående artikel förtjenar otvifvelaktigt läsarens uppmärksamhet; hvad Aftonbladets tanka derom beträffar, som Insändaren begärt få veta, så är den i likhet med hvad flere gånger förut blifvit uttryckt, att den ifrågavarande beskattningen utgör en af de mest tryckande och obilliga åtgärder som statsmakterna vidtagit, eburu man föga tyckes bekymra sig derom, då tyngden och lidandet icke träffar, vare sig större menigheter eller personer med inflytelse och rang i det allmänna. Det var derföre också med någon förundran som vi hörde teaterns nuvarande direktör på riddarhuset under förra!