Aftonbladet – 23 juli 1846, sida 2

år hos Alanda i goda bänder. Dessutom fruktar jag intet: jag har redan öfvervunnit henne i månget schack en trois. Häruti instämde kammarherrn ovilkorligt: för bonom fanns det icke något val, det var hans sista medel och förlusten kom icke i beräkning mot den möjliga oändliga vinsten. Nu inträdde Alanda vid sin fars sida. Hon hade icke varit närvarande vid middagen, och Gustaf hade icke sett henne, sedan de skiljdes åt efter jagten. Att schackpartiet skulle spelas här i hennes mors kabinett, öfverraskade Alanda och förökade hennes upprörda sinnesstämning. Henrik skyndade emot den nu allvarliga och bleka flickan och erbjöd sig ett föra benne till sin plats, men hon undvek hans besvärliga artighet och vändande sig till Gustaf, sade hon med rörelse: Ånnu har jag icke fått tacka min ädla räddare.n Icke mera derom, min nådiga fröken, inföll han hastigt; ni kan omöjligt vilja tillräkna mig min Plutos förtjenst. Jag boppas först då förvär:va mig tacksamhet, när jag såsom segervinnare får bjuda öfver denna sköna hand. Dessa ord sårade Alandas bjerta liksom ctt kallt åtlöje, hon förstod ej att hans mening härmed endast var att genom en motsägelse upplifva hennes sjunkna mod till dess förra friska verksamhet, hvilket också lyckades fullkomligt. Den visshet, hvarmed han förkunnade sin seger, väckte hennes stolthet och antände dess glimmande glöd till klara lågor, som hastigt fismmade upp i hennes ögon och kinder. Hon satte sig vid spelbordet och uppmanade sina motståndare att begynna striden. Vänta, ropade den omständlige öfverjägmästarn, hvilken, såsom den egentlige upphofsmannen till detta spel om menniskolycka, var den ende som fägnade sig verkligen deråt för dess originalitet: skull. Vi måste förut öppet och tydligt utfäste priset. Om ni, bästa Henrik, på egen hand gör båda edra motspelare schack-matt, så vinner ni Alandas hand; men om ni förlorar partiet, så måste ni gifta er med hvilket fruntimmer som hor föreslår. Är detta er vilja, så försäkra det på er! hedersord. På min ära, just så är min viljs,, bedyrade Henrik glädtigt, Och ni, herr baronr,, fortfor öfverjägmästarn, pförlorar på samma sätt som Henrik er frihet, i fall ni tappar; men deremot äger ni lika fri disposition öfver min dotters band, så vida det lyckas er att göra båda edra motståndare schack-moatt Går ni in härpå?