Aftonbladet – 23 juli 1846, sida 2

nerlig ömhet, hvilka endast äro märkbara för den anande kärleken, sagt henne att en djupare känsla rörde sig i hans hjerta, men hennes eget var för mycket fruktande och tviflande för att ännu vågs drömma sig den lyckan, att Gustaf älskade henne. Han tycktes vara underrättad om kammarherrns tryckande omständigheter, hvilka Alanda alltför väl kände, och derför trodde hon att han med nöje erbjudit sitt bistånd till befordrande af hennes och Henriks förmälning, för att derigenom upprätta familjens sjunkande anseende; — och först efter denna ädelmodiga handling ämnade han att fortsätta sin resa till England. Skedde detta — ack. då vore hennes skönaste hopp, hennes lifsfriskastc blommor härjade af ett obevekligt öde. Sällskapet återkom från den korta morgonjagten och dingen var redan förbi med sitt glada sorl Alla gästerna hade dragit sig undan på sina rum för att laga sig i ordning för balen, som tidig skulle begynnas. Endast kammarherrn von Blendingen med sin son Henrik och baron Holmborg hade på öfverjägmästarens inbjudning gått tillsam. mans uti ett kabinett, som hittills icke varit öppnadt. Detta hade fordom varit ett favoritrum fö) Alandas mor, som äfven här slutat sina dagar Blott vid utomordentliga, högtidliga tillfällen öpp: nade öfverjägmästarn denna åt den bästa af alle hustrur invigda helgedom. En vinterlig solstråle sken svagt genom de stora frusna fönsterrutorna liksom genom mjölkhvitt glas, och göt i förening med purpurgardinerna ett Jjusrödt skimmer öfvej det lilla kabinettet. Ett trekantigt spelbord mec ett schackbräde och tre stolar stodo här redan till: reds för de spelande. Öfverjägmästarn gick för at hemta sin dotter och de tre herrarne voro ailena Jag ber er ännu en gång, mina herrar, sad Gustaf, att icke missförstå mig, utan allvarsami öfvertänka vigten af vårt vågsamma spel. Då jag lofvade att spela för er, bästa Henrik, trodde ja att jag skulle öfvertaga ett vanligt parti en deur Men nu är förhållandet helt olika. Jeg kan en. dast lofva att använda alla mina krafter för at besegra fröken Alanda; men jag kan icke förens mig med er emot vår motståndarinna, ännu mindre kan jag uppbjelpa eller ansvara för de fel, som ni kanhända kunde komma ått begå. Mitt råd är alitså att afstå från detta spel : Hyad skulle kunna förmå mig dertil!, utropade Henrik med gladt mod; ni tager saken alldeles för vigtigt. Hvad kan jag väl förlora på partiet. Aldra högst min band och denna vet jag i sämsta fallet