Aftonbladet – 22 juli 1846, sida 2

ett enda ref i märsseglen, hvarefter han åter gick ned. Några minuter derefter yttrade Nyman till Rålamb: Inom kort hafva vi byn öfver oss, och då äro vi förlorade. Se bara i levart: alla de seglar2, som på samma gång som vilemnade Havanna, hafva redan bergat nästan alla sina segel — Rålamb skyndade då ånyo ned till sekonden för att rapportera, hvilket äfven hade till följd, att så väl denne som chefen sjelf kommo upp på däck. Kort derefter inträffade olycksbändelsen, på sätt kaptenlöjtnant Tersmedens officiella rapport om densamma närmare tillkännagifver. — Att någon enda af de förolyckade blef räddad, sägs i första rummet böra tillskrifvas underskepparen Nymans lugn, mod och rådighet under de förfärliga timmar, som följde efter olyckshändelsen. Också lärer det varit åt honom, som befälet obestridt öfverlemnats, sedan man ändtligen med otroliga ansträngningar lyckats få barkassen flytande och den inom sina svaga plankor inrymda återstoden af den vackra svenska örlogsmannens olyckliga besättning. Den amerikanska tidningens uppgift, att kanonerna vid olyckstillfället icke voro surrade, utan vid korvettens krängning rullade öfver åt läsidan, säges vara fullkomligt enlig med rätta förhållandet. —— — öom-—-———-—