Aftonbladet – 17 juli 1846, sida 3

Op -N PESSE Uenal DHEUMGC BV bjrepresentationer i Åbo och derefter afresa ti a Helsingfors. r i LITTERATUR. Salor gen; tidning för Fruntimmer; hos C. I vr) Ridderstad i Linköping 1846. JM 1—418. Det måste betraktas som en af våra dagars märk värdigheter, att en tidning redigeras enkom för da mer: en ännu större är det utan tvifvel, om de t tillika skrifves af damer. Salongen säger sig i sjelfvy sin öfverskrift vara det förra, eller utgifven fö fruntimmer; men af flera uttryck i Anmälan finne Iman derjemte, att den författas af det täcka köne -isjelf, till större delen, om ej helt och hållet. De; -I vackra redaktionen har straxt från början inset Ivådligheten af sitt företag. Såsom blåstrumpor , yttrar den om sig sjelf, skall man kanske skratt loch skämta på vår rygg; och vi skola ej hafva nå gonting emot att deltaga i skrattet, endast skäm tet är fint och qvickt; men må ej heller herrarni Iförtycka, om det också någon gång skulle kunn: lyckas oss att:komma dem — att skratta åt sig Isjelfva.n Öfver bufvud taget vilja dock damerna i salon. (Igen gå fredligt tiil väga emot karlarne. Vi böra JPnu genast, heter det, heldre än längre fram försäkra, att vår afsigt ej är att framkalla någon po!emik emot våra herrar och män; vår afsigt kan i detta fallet icke vara någon annan, än att hålla Imålron vid magt, som ordspråket säger. Vi förJutse visserligen att värt företag att utgifva en tidning, att inträda inom publicitetens hitintills enIdast herrarne förbehållna verksamhet, skall redan rigt? mänga pilar emot oss; och alldenstund icke vi, som herrarne, äga någon sköld att upplyfta till vårt försvar, ämna vi mottaga dessa pilar i våra — ridikyler. Redan på tonen i det anförda märker man, att dessa fruar i Östergöthland hafva ett godt och friskt mod; och sådant leder ofta till målet bättre än mycket annat. När de således lykta sin Anmälan med dessa ord: vi niga slutligen för våra respektiva kolleger inom publiciteten och hoppas, att de med ridderlig medeltids-artighet helsa oss välkomna, kunna vi, åtminstone för vår del, icke annat än hbjertligt återgälda detta kopp, troende emellertid, alt icke just medeitidsartigheten härvid är den rälta för dsmerna att utbedja sig, utan mycket snarare våra dagars, som både i allmänhet lemna qvinnOrnas rättmätiga anspråk större gehör än förr, och äfven på det hela äro höfligare emot dem, när de sätta sig ned att föra pennan. Detta bevisas bäst genom det stora antal författarinnor, som de sednare, medeltiden efterträdande epokerna, och framför allt våra dagar öfver hela den civiliserade verlden hafva att uppvisa; och af hvilka flera ej blott lyckats, utan äfven blifvit allmänt uppburna. Vi vilja likväl icke betaga Salongens blåstrumpor, (vi må nyttja ordet, efter damerna sjelfva kallat sig så) all frukten för att på sin väg ej stundom blifva trampade af en och annan stöfvel. I landet gifvas flere manlige melancholici, som bjuda till att hafva dåligt humör vid allting, äfven det oskyldiga; och i synnerhet anse för sin pligt att vredgas, när de märka fruntimmer skrifva, oafseddt, om de skrifva väl eller illa (hvilket kan hända begge könen). utan blott och bart derföre att de äro fruntimmer. Denna lilla förtretlighet, från den dystra karlegoismens sida, måste damerna bereda sig att med iugn uthärda. I öfrigt gilfves för dem ingen fara, alienast de bemöda sig om alt skrifva förträMigt. Och hvad denna sista fordran vidkommer, torde de få erfara, att abonnenter af deres eget kön på dem skola göra en sådan fullt ut lika mycket som kararne. Något litet i den vägen är kanhända redan inmärkt. I de hittills till vår kännedom komna nummer f Salongen, intaga artiklarne med öfverskrift Qvintokönets historia förnämsta rummet, Förf. upptäller den ganska riktiga anmärkningen, att skoorna göra oss bekanta, ända till de minsta detaljer, ned det historiska lif, som utgår från den manlia principen, hvaremot men kan säga, att all istorisk kännedom, beträffande det inflytande, som vinnan derpå utöfvat och hvad ställning hon i nseende dertill under olika perioder intagit, ännu igger fullkomligt död, åtminstone för mängden eler den större allmänheten. Att i sin mån afjelpa denna brist på historisk kunskap är förf:s fsigt med dessa ertiklar i Salongen, gäende genom era nummer, och hvilka vi rekommendera till läerens odelade uppmärksamhet, utan att genom utrag vilja betaga honom nöjet alt sjelf derur uppemta de bästa underrättelser. En uppsats, med särdeles lärd fysionomi, heter: far qvinnan inga anor inom Lilleraturhistorien? n mängd snillrika, vetenskapliga, till och med i rekiska och latin bemmastadda frurtimmer omteas här. Det är alltid godt att veta. Utom feuilletonerna (Charlotta och Arabella, Baincen, Villa Giordani, Portrället på auktion, Inen sympathi, prinsessan Ursino — alla, utom de få första, öfversatta från franskan) samt charader, orismer (af Jean Paul) o. s. V., meddelar Salon;n för öfrigt längre och kortare afhandlingar, re;nsioner o. a., under rubrikerna: Tableau vivant i en ångbåt; Barnlitteraluren (anmälan af: Skilingar ur det busliga lifvet af en onämnd); Corspondens; Sanualets behag a fru de Vanna