Aftonbladet – 15 juli 1846, sida 2

svarade med lugn: Ni har väl förklarat fö: herr baron, att jag också har förbebållit mig ett ord i spelet?, Då kammarherrn nekade, fortfor öfverjägmästarn med glädje: Nå då utber jag mig att sjeli få göra denna förklaring. Härefter bad han Gustaf om tillåtelse att taga den lilla gossen genast med sig, emedan har redan för hans räkning skickat efter den omnämnda vagnen. Gustaf samtyckte vänligt, ringde och gaf den inkommande betjenten sina ordres. Denne förde ut gossen, som snart derefter återkom omklädd, åtföljd al en gubbe mel silfvergrått hår och bronsfärgad hy. Dschingis hade nu en hvit turban på sitt svart!ockiga hufvud cch en guldbrederad purpurmantel af kasimir öfver sin hvita underklädnad. Detta är Amu, gossens vårdare, sade Gustaf; han talar engelska och fransyska och 1 en god tolk. Honom taga vi naturligtvis med, förklarade ölverjägmästarn. . Sorgfälligt invirad i pels, blef gossen utburen i vagnen. De båda herrarne rekommenderade sig hos den artige svensken och återvände hem, med glädje afvaktande den öfverraskning, de bered sina fruntimmer. Då den lille svarte Dschingis, smyckad i purpur och guld, trädde vid öfverjägmästa:ns hand in i salongen, der damerna voro samlade, föreföll det Alanda liksom en gestalt ifrån den orientaliska sagoverlden, eller ur Oberons förtrollade trädgårdar, framträdt för att besanna verkligheten af hennes fantasis herrligaste drömbil