Aftonbladet – 15 juli 1846, sida 2

en man under ett kallt och lugnt utseende kunde likväl äga en lågande fantasi och ett bjerta fullt af lyckliggörande kärlek. Den lilla modiga gossen var en farligare lörespråkare än schackfigurerna. (Forts. följer.) — MONTESQUIEUS FORDNA BOSTAD, slottet la Brede, ligger icke långtifrån Bordesux. Byggnaden är uppförd i äkta gammalfransk stil, med flera torn, vindbryggor, en trädgård inom grafven och andra medeltiden tillhörande saker. Det enda mot den gamla stilen stötande är, att nuvarande egaren låtit hvitrappa tornen. Det märkvärdigaste rummet i slottet är det, hvaruti Montesquieu skref sin bok om jlagarnes anda. Der har man visat mera aktning för forntiden, Rummet är ännu i samma skick, som vid hans död. Der ser man ärnu hans länstol och andra stoler, öfverklädda med damast och fulla med bläckfläckar; äfven synes der ännu den fördjupning, som den ryktbare mannen hade åstadkommit i marmorgoifvet, dertigenom att han alltid med mathematisk noggrannhet satte foten på samma ställe. — EN NY GIFTBLANDARE. Från England berättas en förskräcklig förgiftningshistoria. En bonde, som dött, skenbarligen mycket gudåfruktig, vid 20 års ålder, i byn Happisburgh uti grefskapet Norfolk, har afdegategit nästan hela sin slägt, nemligen ett af sina barn, sannolikt 42 barnbarn, sin hustru och, som man har skälig enledning att tro, sina egna föräldrar samt flera andra personer, tillsammans uppgående till ett antal af 20. Hanhar i 45—920 år ostraffadt drifvit sitt handtverk; och först hans sista förgiftning väckte misstanka. Imedlertid dog han sjelf, och först derefter skred man till grafvernas öppnande och likens obducering, hvarvid alla förgiftningarne kommo i dagen. Man vet ingen annan orsak till dessa mord, än en naturlig drift dertill.