Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 3

Jag menade att konfektet Omzambra förenar de turkiska Efkakis och Irebibas smak och lukt,, svarade Gustaf och gaf honom dosan. Henrik upprepade dessa sköna, ovanliga, klingande ord cech skyndade att med den angenäma atrappen roa de andra damerna. Då han sedan återlemnade snusdosan till Gustaf, försäkrade han honom, att man funnit detta snus af en ;supreåme bon goutr. Gustaf förde Alanda in i det persiskt dekorerade schackrummet. Han åtog sig att spela med henne och öfverjigmästarn tvenne partier på en gång. Uader det han spelade vid ett bord med Alanda, uppgaf han i minnet sina draz mot hennes far. Med Philidor och den ty värr alltför tidigt döde La Bourdonnais hade denna högsta virtuositet i schackspel gått ut. Med förtjusniog såg man den derföre nu åter upplefva, och med djup tystnad följde alla åskådarne spelets gång. Alandas tankfulla ögon hvilade som oftast forskande på Gustafs djupsinniga anletsdrag; men då hens blick mötte hennes, tyckte hon sig se gnistor af en inre eld lysa deri, för hvars utbrott hon med ovanlig fruktan mnedslog sina ögonlock. Imedlertid under det hennes far förlorade sitt parti, hade Alanda glädjen att vinna. Dock kunde hon icke rätt glädja sig åt sin seger, emedan det föreföll henne som om hon endast blifvit skonad af artighet. Denna tanka och dessa fruktande känslor förbittrade hennes stolthet. Efter spelets slut talade Gustaf länge och mycket med henne. Ehuru han icke blandade sin konversation med det minsta smicker, kunde