Aftonbladet – 13 juli 1846, sida 3

sg den nitiske affirsmannens biträde till utförandet af hans förträffliga plan. I musiksalongen fladdrade en svärm af unga herrar omkring de sköna damerna. Äfven ibland dessa utgjorde den unga svensken ett thema för deras konversation med många variationer. Ännu var han icve kommen, men säkert skulle han komma; ty man visste, att han lofvat att denna afton spela det kritiska schackpartiet, och huru härvid den sträfva nordländarn skulle uppföra sig emot den stolta Alanda och midt i kretsen af kriticerande fruntimmer — detta brydde alla hufvuden, både fruars och flickors. Alanda, klädd i svart sammetsklädning, skämtade med sin blonda, blomsterprydda väninna. Seraphina liknade en vek, högt uppskjuten orangeriblomma, utan doft och kraft. Uppfostrad af utländska guvernanter, hade henves naturliga skönbet inom parfumerad kammarluft och genom öfverdrifven själsutveckling förvandlat sig till ett konstverk af förklemad smak. Hennes spensliga figur scknade ungdomlig friskhet och behag, från hennes bleka kinder hade rosorna flytt och i hennes blåa ögon, beskuggade af långa ögonhår, lyste intet ieende, deras blick var matt och uttryckslös. Hennes sinne delade flera af hennes köns moderna svsgheter; det lät svärmande hänföra sig af en flyktig föreställning eller ett rörande intryck af en lektyr, som endast behofvet af förströelse gaf i tennes händer. Nu på någon tid hade hon med ett särdeles intresse omfattat iden om qvinnans emencipation. Denna enthusiasm bade hon hemtat från några nyligen utkomna böcker, cech genom dessa rikligen försedd med flera ex