Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 3

knifstyng, det ena å käken och det andra å underlifvet, så att ineifvorna utföllo. Af tvenne andre, jemväl på betäckning varande, artillerister blefvo fångarne likväl genast derefter gripne. Huruvida Paien, som straxt till sjukhuset saffördes, slipper undan med lifvet, synes ännu vara osäkert. — Malmö d. 4 Juli. I går afton blef en något rusig karlsperson insatt i arrest, för det han visade för högljudd enthusiasm utanför ett hus här i steden, der ett brudpar nyss hållit sitt intåg. Det var imedlertid hvarkenbrud eller brudgum, som var föremål för hänryckningen, utan ropade han i stället med full hals hurra för kotteriet! och säkerligen fann polisen det mindre grannlaga att utanför en bröllopsgårdegna en sådan hyllning åt andra än de nygifta. — Carlskrona Veckoblad omtalar följande: Sistl. midsommarsdag, på e. m. hade en f. d. kronoarbetskar!, som kommit hit till staden, förmodiigen i ändamål att stjäla, den dristigheten att bryta sig in genom ett fönster i ett hus här i staden. Inkommen i rummet ransakade han noga hvad som förefanns och gjorde äfven ett besök i garderoben, hvarifrån han uttog de klädespersedlar, som han tyckte kunde förvandla honom till hygglig karl. Sina egna kläder kastade han i en vrå, hvarefter han började och, förunderligt nog, alldeles ostörd fullbordade sin toilette. För att blifva riktigt gentil, prydde han sig med ett i rummet befintligt guldur, hvarefter han hoppackade i ett knyte allt annat smått och godt, som han kunde öfverkomma, öppnade dörren och såg sig om efter en lättare utgång än ingång. Att knytet ej så noga ackorderade med de fina kläderna och gulduret, beräknade han ej Då han sett p:ssegen fri, gick han åter in, men hade den oförsigtigheten att lemna dörren något öppen: han hade nemligen sett något som oemotståndligt drog honom tillbaka och med detsamma i — fällan. Denna fälla bestod rätt och slätt i en butelj fylld med cognac, som tycktes smaka honom alldeles förträffligt, ty han tömde flaskan nära nog; under fortsättningen af visitationen började imedlertid den grannt utstyrde tjufven att blifva mindre säker på sina förnämste hjelpare i den vådliga belägenheten, nemligen benen, ty de ville ej göra sin tjenst, då i detsamma tvenne karlar, af hvilka den ene hade i gården någon uppsigt, inträdde i rummet, hvartill tjufven sjelf lemnat dem tillträde. Karlarne, hvilka i början voro något förbluffade öfver att se tjufven så väl klädd och äfven kallade honom herren, voro dock så rådige att de höllo herrn fast och tillkallade fiskalen, hvilken snart gjorde en ända på tjufvens alla förhoppningar.