Aftonbladet – 9 juli 1846, sida 2

At norr är visserligen utsigten till en del stängd af Selenii för öfrigt rätt vackra hus, men äfven här kan blicken halka förbi?!) detta hus åt Blasieholmshamnen och Carl XIII:s torg. Slutligen, för att gömma det bästa till sist, komma vi till utsigten åt vester, hvilken A. B. förf. haft den besynnerliga oturen att alldeles förgäta ??), en otur, så mycket större, som man här skådar en af de skönaste taflor Stockholm har att erbjuda. Hela ?3) den vackra Skeppsbron med sin präktiga husrad och sin skog af master ?;), Slottsbacken, Kongl. Slottet, Norrbro, Strömparterren 3), Gustaf Adolfs Lorg framte här för den förtjusta åskådarens blick en panorama, som en djerf inbillning knappt kunnat måla skönare 5). Hvar, fråga vi, finnes på Helgeandsholmen en utsigt, som kan täfla med denna ?7) .. ...... Lika grundlösa äro A.B. förf:s unmärkningar, att platsen är för långt aflägsen, samt vägen dit osnygg och besvärlig. Kyrkholmen igger endast omkring 300 alnar från Gustaf Atolfs torg ?5), således ej mer än 400 famnar från ) Allt detta? ; Således ett mycket långt plank Käre läsare, dess värre! Men märk! Staten, Svenska kronan, den sköna konsten: blicka, öfver ett plank!!! Om nu Sillhofvets patroner skulle finna sig vid att, i sitt rike, uppföra planket högre än det pu är; huru går det då med den der sväfvande, högtrafvande blicken,? Månne den ej flatnar, emot planket!? l Och vänd om frågan: Se huru de som på Sillhofvet inne äro skola sträcka halsarne för att få titta på nationalmonumentet — — öfver planket! 6) Herr J. L. har icke sett t. ex. ångfartygen? 2!) Så der! Herr J. L.: äfven här kan blicken halka förbiv. Detta är att tala i stor stil, från de sköna konsternas tempel! Skulle Hr J. L. tilläfventyrs vara en berömd professor i den högre byggnadskonsten, i egen bög person??? Var blott ej en af dem, som nu sitta i kommitte, ett dömma om Sveriges, om det kära fäderneslandets monument, för århundraden!!! Änpu ett ord om denna halkning, hr J. L.! Hvarest kommer blicken, som halkade? Han kommer på den långa rad af åkarekärror, och vedirsfyar och skräp, som sirar Blasieholmshamnen. 22) Ingen otur att ha sundt förnuft. Aftonbladsförfattaren talade nemligen, i nutid om hvad som syntes när han befann sig på Kyrkholmen. Han förmådde för sin del icke se igenom det tjocka slagtarhuset, och derföre företog han sig icke att beskrifva hvad som låg bakom det. ) Åter en osanning. Denna husrad synes icke, mer än till högst ringa del; ty den faller, genom sin böjning, undan den förtjuste åskådarens blick. Och förmodas, att förtjusningen lämpas derefter. , För öfrigt är afståndet redan så långt, till d präktiga husen, att det skulle fordras en örnblick, som man nästan skulle kunna: slå vad att hr J. L. icke her, för att upptäcka den der prakten, om den funnes. Skeppsbrohusen hafva alla helt korta fecader, som kunna på korta afstånd i ögat uppfattas, och derföre gifva det största intrycket, när åskådaren befinner sig på Skeppsbron sjelf, emedan ornamenterna då kunna urskiljas; men de förlora på längre håll all betydenhet såsom arkitektur.: Från Kyrkholmen kunna icke mer än de 8 första, hvaraf 7 särdeles obetydliga, husen af Skeppsbron synas, i feacad, och dessa redan visa sig mycket snedt. Intet al dem, mer än det allraförsta, eller det nu varande riksarchivet, som är prydligt, har ornramenter förtjenta att nämnas. Prakten finnes ingenstädes. Hvad som gör utsigten framför slagtarhuset, dock åt ett håll, verkligen vacker och praktfull, är Kongl. Slottet och Prins Gustafs Palats: Om dessa borttogas från taflan, är resten, i konstväg, ingenting. Men båda dessa glanspunkter belysa, och på närmare håll, äfven Helgeandsholmen. 24) Förut ena gång äro fartygen afförda i herr J. L:s utsigtsräkning. Kan hsn nu komma åter, med bara mesterna af samma fartyg, och bjuda ut dem såsom skog, så må dock den anmärkning vid handeln göras, att finnes denna skog, så synes ingenting redigt bakom den, och detta tngenling bör då icke heller upptagas i räkning — minst såsom praktfullt. Handelsfartyg vid en brobänk, aftacklade eller med illa hållen tackling, äro för öfrigt ingenting vackert, blott ett virrvarr att se, så ofta ingen liflighet i lossning eller lastning gör taflan glad. 25) Ja, att se den och — sucka efter den! ?6) Om nu åskådaren .har så förtjusande framför sig, och han sitter i en bytta, der han för öfrigt lemnas med otrefnad rundt omkring sig: huru går det väl Gå med förtjusningen? Och stort bättre plats lärer man ej kunna få på Kyrkholmen, sedan ett museum vore der uppfördt. Eller hvarest en punkt, som motsvarar Strömparterren, med landet och frid från gatan midt i staden? För ett boningshus på Kyrkholmen skulle utsigten åt Kongl. slottet och Norrström vera af högt värde, ty denna utsigt är utan allt tvifvel en af de utmärktaste inom vår skönt belägna hufvudstad; men för ett museum kan, genom dettes särskildta ändamål och egna byggnadsart, en vacker utsigt ej annorlunda vara af vigt och begagnelig, än från en, allmänheten kär, lustgård utlomkring huset. För en sådan gifves, såsom vi sett, hvarken utrymme eller tjenlig belägenhet för omgifningarnes skull, på Kyrkholmen. Der blifver knappast en fri punkt att stå på, på galan. Ingen grön matta med len väfnad, inga löf som skugga lekande, ej brusande ström med dansande våg, såsom vid Helgeandsbolmen, finnes celler kan komma att finnas vid Kyrkholmen, utmed nakna berget, inför de dystra skjulen, samt i trängsel med plank och vedstaplar på Sillhofvet. 27) Se vid en vacker solnedgång utåt Riddarholmsfjärden, och svaret kommer till mötes på den krusade vattenspegeln, med en luftperspektiv, sådan ett landskap kan visa den, endast från långa afstånd, ssmt så skön den blitver, endast när berg och höjdlinier i vexlande böjningar teckna sig mot himmelen, bland rodnaden der.