Aftonbladet – 8 juli 1846, sida 3

— anmärkte en af hans bekanta — och det ka äfven bibebålla sig länge; se bit blott: här visa sig att det är snickradt i går. — ÅPTITEN KOMMER MEDAN MAN ÄTER. År niot, hertigens af Anjou lärare; försäkrade sin elef att hans ärelystnad vore högst ringa, och att har skulle finna sig mycket belåten med ett litet gäll der han blott kunde lefva sorgfri, skiljd från all: näringsbekymmer, Så snart prinsen besteg thro: nen, skänkte han Arniot ett rikt abbotsstift, Kor derefter blef biskopsstiftet Auxerre ledigt och Ar. niot anmälde sig hos konungen och bad om detta Konungen erinrade honom vid detta tillfälle om sitt fordna yttrande. Ack, ers -moaj:t! — svarade Arniot — eptiten kommer medan man äter. Detta svar behagade konungen och han omtalade dei skrattande för sitt hof. Sålunda blef det ett ordspråk, som sedermera bibehöll sig igenom tiderna. — JAGTLAGARNE I FRANKRIKE, ebligt hvilka det icke är tillåtet att från slutet af Februari intill slutet af Augusti skjuta och sälja något vildt, öfvervakas på det strängaste, serdeles om en fattig fan blir beträdd att hafva brutit emot dem. Vid invigningen af nordbanan i Lille var det likväl helt annat. Här utbjöds i öfverflöd rådjur, morkullor, vaktlar, rappböns och annat dylikt. Allt skedde under ögonen på polisen och rättvisans skipare, hvilka deltogo i festen och läto sig läckerheterna väl smaka. — Dyr örFn. Uti Antwerpen dömde: en hr D. helt nyligen till 4000 francs böter för en örfil. Under medeltiden var tariffen icke så hög, som nu, på dylika vänskspsbetygelser. Ett knytnäfslag kostade då 12 deniers, en örfil 3 sols, ett slag med. en sten 35 sols; spottnirg i ansigtet 3 sols, näsnypning utan blodvite 3 sols; med blodvite 45 sols; hattens afstlående 5 sols; grep man någon om strupen, kostade det 40 sols; slog man någon brun och blå, fick man betala 48 sols; att slå nägon hål i hufvudet, kostade 7 livres 4 sol; benoch armbrott 7 livres 40 sols; urslagna tänder 7 livres 4 sol. Hos oss gäller, såsom bekant är, en örfil i vanligt fall 46 sk. banko. — Sedan . engelsmännen icke längre kunna insmuggla opium i China, hafva de slagit sig på alt smuggla salt, hvilket inbringar dem en icke oansenlig vinst. -Men saltskatten är en af kejsarens i China huvudinkomster, och hans chinesiska majestät har äfven derföre, efter hvad en fransk idning berättar, gifvit befallning att upphänga var och en engelsman som ertappas med dylik smuggling. STRESSAR RER A AS S SE BAKTERIER SEE NETA