Aftonbladet – 8 juli 1846, sida 3

VV Men då var orätt ådigt i allt falll utlät sig omsider en af dem. Ah lappri i orättrådigheta, den var skälug, menade Greta; ty det ver ledt gry i kräket, ska J veta: när en hälde mjölk i gäddehufvet så hväste örmhbufvet. Tvi sänt förgiftadt otyg! Lad, lad, lad, ladi, lidi, lej: ljöd det i detsamma. Gummorna foro upp af förskräckelse, och Greta vardt helt blek om näsan, ty dessa ljud eller denna sång tycktes komma direkte upp ur jorden. Lad, ladi, lidilej; För flicka akta dej! Det händer lätt att den ros blir bleker, Och bäst du sjunger, och bäst du leker, Så bäddas sängen Med gröna täcket; Och rosen vissnar, Och sången tystnar; Och kall blir handen och blicken skum, Och kinden hviter och läppen stum. Qvinnorna sågo sig om i den ljusa sommarnattskymningen och upptäckte snart en nygrafven graf; djupt nere på dess botten satt den lille tvåhöfdade gossen och lekte med några benknotor, han sjöng: N För ladi, lidilej; För flicka akta dej! Du är ej sömnig, du är ej trötter, Men du skall sofva vid aspens rötter; Der gräset qvicknar, Och: ormen rinner; Och :syrsan qvittrar,) Och ödlan springer;