Aftonbladet – 4 juli 1846, sida 2

till bälften lutad öfver svalget, då en man, klädd i mohrisk diägt, fattade besne om lifvet och höll henne tillbaka, så 2iil bon, efter en förfärlig kamp, slutligen föll på knä på balkongens golf. Men mnär denne man varseblet don Pedro och hans vänner, tvang han den olyckliga qvinnan att mot dem vända sina förvirrade ögon. Hon blickade länge dit, utan alt se, men då hon ändtligen igenkände infantea, förmådde hon ej mer än sträcka armarna emot honom, hvarefter hon utmattad nedsjönk. Don Pedro och Lens Månspöken började storma muren, som w:.n dörr, utan öppning, utan ringaste tillgänglig:..t utifrån, omgaf denna fördömelsens boning. D egos hämd hade följt samma sekrymtaktiga väg, som infantens, er.dast med den skillnaden, att öfverdomaren hade hunuit några timmar före sin rival. Han bade icke ullgripit det simpla och vanliga mediet af gif: eller dolk, ty han ville att don Pedro skulie bli det andra offret för bans hat. Men hän vördade för mycket det kungliga blodet, för att på honom utkräfva någon direkt hömd. Under en hel månads tid hade ban varit frånvarande. Vid sin återkomst förkrossade han icke den arma Geroveva med att enda ord, med en enda blick af vrede. Han var mild emot henne, com om allt minne af det förflutna varit utplånadt ur hans själ En stund efter sin återkomst bad han att bon skulle pryda sig, för havs skoll och för en förnäm per:on, hvilken oförtöfvadt skulle infinna sig på besök. Allt detta sades i en så glad och smekande ton, att Geno-eva icke fattade den ringaste misstanka. Dou Diego tillade, att han från sin resa bemfördt åt henne några prydnader, dem han boppades ej skulle missbaga henne, så vida hon, för alt göra honom ett nöje, ville ännu samma dag påtaga några af dem. :