Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 2

Såg SIT ATS ES EE VARUgTE BER TA TER a str STRIDEN EMELLAN. GEIJER OCH FRYXELL, om Aristokratfördömandet. (Tillägg från M 147.) Det torde vara lämpligt, att vid sidan af de begge egentliga kämparnes brochurer nämna de småskrifter, som i anledning af dem under åres lopp utkommit: Tvenne äro anonyma. Den första, tryckt i Linköping, heter: Några ord om Aristokrater och Stånd; med anledning af skriftvexlingen meliar prof:ne Geijer och Fryxell. Förf. gör sid. 3 den signafikativa anmärkningen, att det kunde vara temligen likgiltigt hvilken af de båda häfdatecknarne (G. eller F.) som har rätt i sitt omdöme öfver det förflutna, om icke föreställningen om dettas beskaffenhet och tilldragelser mäktigt inverkade på föreställningen om det närvarande och på öfvertygelsen om sättet att bereda framtiden till ökad lycka och större belåtenhet,. Detta visar huru och för hvad ändamål en viss klass läsare i landsorten tagit hr F:s skrifter mot Geijer. Det är nemligen icke blott i den enkelt historiska meningen, som hr F. i sitt första häfte framhåller, att bidraga till rensning af vår häfdateckning från misstag; utan det är, för att genom den gamla aristokratiens upphjelpande till större heder förskäffa stöd åt den närvarandes anspråk. Just så hafva också vi bedömt frågan, och, såsom man i det föregående funnit, till försökets afväpnande visat alla br F:s anmärkningar till framlidne adliges välförtjenta rehabilitation i sådane enskilda fall, der de möjligtvis lidit personligen orätt, hafva alldeles ingenting att skaffa med sjelfva adelsfrågans afgörande i vir tid. — Den andre anonymen har, till motstycke mot Linköpingsskribenten, rangerat sig på Geijers sida. Han kallar sin skrift: Anders Fryxell såsom politisk och historisk skriftställare; med anledning af ingressen uti hans sednaste arbele: om aristokratfördömardet i Sverige m. MD Han talar varmt och uppriktigt för nationens sak, och uppgör sid. 31—534, för alt travestera br F., en ganska läsvärd lista på exempel ur historien, som visa svenska adeln och flere af dess medlemmar i en alldeles motsatt dager mot den hr F. framhållit. Slutligen böra vi ej förbigå Några ord om doktor A. Fryxells stridskrift mot prof. Geijer, af G. H. M—n. Ledigt och väl skrifven, utgör den ett försvar af br G. mot hr F., bestående i flere grundade erinringar vid den sednares sätt att se svenska Feodalismen under Folkungarne, Förmyrdarstyrelsen 1349—1535353, sjelfva Unionens natur, 0. s. v. Hr M—n säger, att: i de sednare delarne (af de F:ska Berättelserna) ett allt varmare Danskt intresse framträder, samt att detta i synnerhet i Carl X Gustafs historia tagit en starkare öfverhand, än som varit billigt,. Anmärkningen är icke utan sin vigt. Då genom polemiken mellan hrr G. och F. tankarge om adelsfrågan blifvit lifligt väckta öfver hela landet; och vi derföre ej blott omtalat sjelfva stridsskrifterna, utan äfven andra, som med dem stå i sammanhang, må vi denna gång sluta med en önskan, uttalad af en från denna tvist alldeles skild och således i saken fullt opartisk författare, hvars ord dock här kan göra silt till för det vigtiga ärendets närmare utredande: Af vigt för tidehvarfvet vore, att en bok utkomme, som utredde både vår börds-adels historiska ursprung och skiftningar under olika perioder, men derjemte öfverhufvud ock bestämde hvad man egentligen har att förstå under benämningen badel och dess skilda arter inbördes. Utan allt slags orättvisa och bitterhet emot framfarna eller lefvande män, födda inom detta stånd, skulle denna bok hafva att visa: 4:0o Huru man i sina theorier oftast sammanblandat karakters-adel (person!ig ädelbet, upphöjdt