Aftonbladet – 26 juni 1846, sida 3

;till protokollet den 22 Oktober angående den ied ning han begagnat vid författandet af sin karta hvilken icke vore sammanfattad endast efter lem nade upplysningar, utan efter Hermelins, Göth: kanals och andra kartor, med bidrag af de rättel ser och upplysningar så väl hr kapten Modig som andre på segelleden befarne och kunnige mär mig godhetsfullt lemnat.n Då målet åter förekom d. 49 November, upp: lästes Schultz redan förra rättegångsdagen ingifn: skriftliga svar å Rylanders ovannämnda utveckling, jemte ett, på Schultz begäran, af ingeniörerne i landtmäterikontoret Södergren och Ramsten meddeladt intyg om syskontycket mellan de båda kartorna, hvilka, enligt dessa herrars försäkran, med undantag af några uteslutningar af holmar, skär och vägar m. m., för öfrigt äro så lika till vikar och stränder m. m., att ingen kan betvifla, det afkopiering skett. Rylander, som under mellantiden haft tillgång till denna Schultz nya skrift, för hvars bemötande han begärt, men icke erhållit en månads anstånd, meddelade nu skriftligen deröfver sin förklaring, hvari, bland annat, med anledning af Schultz anmärkning derom, att Ry: lander vid författandet af sin karta förbisett de på Schultz befintlige små pilar, utmärkande segelledens riktning på de ställen der förändring skett utom på ett ställe der ett helt sådant tecken och på ett annat, der ett halft finnes, begge i samma läge som på Schultz karta, försäkrar, att orsaken härtill är, att Rylander kopierat en äldre specialkarta öfver samma ort vid detta tillfälle, Schultz frågade nu Rylander efter hvilken annan karta han utsatt de så kallade piltecknen å sin, hvilket Rylander förklarade hafva skett efter det år 1810 af Forssell upprättade utkesttill den blifvande Götha kanalsträckningen; hvarjemte Rylander, uppå Schultz förfrågan, om han ännu vidhöll uppgiften, att han till sin karta äfven hemtat ledning af Hermelins karteverk, svarade: ja, der sådant varit af nöden. Sedan Schultz begärt att få såsom vittnen hörda ofvanbemälde Södergren och Ramsten jemte stentryckaren Utterman, som skulle hafva i sten ritat Rylanders ifrägavarande karta, samt Rylander förmält sig nu ej vara beredd att uppgifva den vidare bevisning, hvaraf han kunde vilja begagna sig, uppskjöts målet till d. 26 samma månad. Vid justeringen sistnämnde dag af protokollet för d. 49 November, anhöll Rylander att få rätta den uppgift han gjort angående de så kallade piltecknen, dem han då sagt sig hafva tagit efter Forssells karta, hvilket så mycket mindre kunde vara förhållandet, som denna karta icke eger några så beskaffade tecken; hvaremot Rylander nu förklarade att han icke erinrade sig, antingen samma tecken voro anbragta efter någon annan karta eller icke. Södergren beedigade sitt förut nämnde intyg om den stora likheten mellan de omtvistade kartorna. Lithografen Utterman; kallad till denna dag, hade ingifvit en skrift, deri han, på följande grunder, förklarade sig i högsta måtto jäfvig att i målet vittna: att nemligen jag författat den omtvistade kartan, och om jag dervid, hvad ikväl icke är händeisen, skulle hafva följt Schultz pkarta vid upprättandet af den förra, vore jag tillväfventyrs den sannskyldiga parten emot hr Schultz och sattes genom edgångs åläggande i förlägenhet i valet emellan sanningens fördöljande eller anklagelse emot mig sjelf, samt att min hela välfärd ligger i hr Rylanders hand, hvilken hos mig eger betydliga fordringar för penningeförskotter, och slutligen att min och min familjs bergning beror af det förtroende i arbetsväg, hr Rylander för mig eger och som genom uppträdande emot honom skulle kunna möjligen förstöras,; hvarföre Utternan, med stöd af 47 Kap. 7 Rättegångsbalken, inhöll att blifva befriad från vittnesskyldighet i målet; med anledning hvaraf ock, uppå hemstälan af käranden, rätten beslöt att till nästa rättesångsdag, d. 8 Oktober, såsom svarandepart inkalla ithografen Utterman; vid hvilket tillfälle äfven vorde inställa sig den nu uteblifne Ramsten. (Slutet följer.) TLA WIRE sk VT VER