Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 3

Väåldsgerning emot en gvinna. Uti Torestorp inom Gärdserums församling, Tjust härad af Calmare län, hade aftonen den 22 Januari sistl. är husets egare, Johannes Tholander, jemte hos honom boende enkan Maja Arfvidsdotter nyligen lagt sig, då Tholander fick höra oljud utanför sitt fönster och bultningar i knutarne. Tholander gick då till fönstret och såg derutanför 3 å 4 personer, af hvilka en i detsamma tog upp en sten, En bland de andre bad Tholander öppna för honom, att han måtte komma in. På fråga hvem han var, svarade den fremmande att han var hemma i Käsinge och hade ett bref med sig till mor Maja. ; Tholander gick då ned från kammaren, der Maja låg och sof, samt öppnade förstugudörren, dervid han möttes af arbetskarlen Johan Åberg i Korshult under Falerum och tvenne andre personer. berg frågade nu åter efter Maja Andersdotter. Tholander, som drog misstanka att de fremmande hade ondt i sinnet mot Maja, ropade åt henne att genast stänga dörren. Maja, som redan insomnat, väcktes vid detta rop och skyndade upp, men hann icke fram till dörren innan de fremmande inrusade, hvarefter hon genast blef öfverfallen och erhöll ett slag i pannan med en sten, så att hon afsvimmade och förlorade medvetandet af hvad vidare tilldrog sig uti rummet. Då Tholander dit inträdde, höllo våldsverkarne ännu på att illa handtera och trampa den afsvimmade. Tholander sökte afböja vidare ofog, men blef af orostörarne, förd i sängen, med tillsägelse att hålla sig stilla. Honom lyckades likväl att, ehuru i bara skjortan, undkomma, hvarpå han skyndade att anskaffa bjelp. Då sådan ej kunde erhållas i Falerum, sprang Tholander till Cedersholm, hvarifrån en pappersfabrikör följde med honom till Torestorp. Då de dit ankommo, var Meja blodig och syntes behäftad med ett djupt hål i pannan. Hennes klädning hade våldsverkarne sönderrifvit och upphängt uti ett päronträd, från hvars grenar densamma fladdrade för vinden. Om Maja redan före våldsverkarnes ankomst afklädt sig denna klädning, eller om de afrifvit henne den, kunde hon icke erinra sig. Imedlertid var hon, efter sin uppgift, sjuk i några dagar härefter. Någon orsak till våldet kände hon icke. Hon viste sig aldrig hafva förolämpat Åberg på något sätt, men trodde att Åberg hyste agg till henne, för det hon till honom framfört ett bref från Tholander, hvaruti denne affordrade Åberg penningar för den tid Åberg bott i Tholanders hus. Af åklagaren instämd till vintertinget med norra och södra Tjust härad, förnekade Åberg, att han vore skyldig till åtalade förbrytelser. Såsom vittnen inkallade drängarne Dsvid Wilhelm Berlin och Johan Blycher förnekade äfven allt medvetande om saken. Åklagaren förklarade imedlertid, att omFn em samar de TN rss arg EEE