Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 3

andsholmen en utsigt som kan täfla med denna? Hvad lägets skönhet beträffar är således Kyrkholmen, långt ifrån att vara vanlottad, såsom A.BLförf. påstår, tvertom så gynnad af naturen, attingen plats i Stockholm, så nära stadens medelpunkt, dermed kan uthärda jemförelse. Detta är så obestridligt för hvar och en som vill göra sig besvär att genom eget betraktande öfvertyga sig derom, att det torde vara öfverflödigt vidare spilla några ord i detta ämne. Lika grundlösa äro A.BLförf. anmärkningar, att platsen är för långt aflägsen, samt vägen dit osnygg och besvärlig. Kyrkholmen ligger endast omkring 300 alnar från Gustaf Adolfs torg, således ejmer än 400 famnar från hjertat af staden. Hamngatan, som leder till holmen, är på det smalaste stället nära 30 alnar bred, af hvilken bredd anstalterna för vedaflastningen på sin höjd upptaga en fjerdedel. Det tyckes således som passagen bör vara skäligen obehindrad. Hamngatan med sin vackra kaj, der endast ved aflastas, är för öfrigt en af de snyggaste och vackraste i Stockholm, med en fri och herrlig utsigt. Litet mera skenbar grund har anmärkningen att holmen är för liten att rymma museum. Man. bör likväl antaga för säkert att Reger., innan den fattade sitt beslut, öfvertygade sig om platsens tillräcklighet. Dessutom låter det sig lätt göra att utvidga den. Om Selenii hus samt Sillhofvet inköpas och raseras, om man igenfyller den lilla kanalen, som nu skiljer Kyrkholmen från Blasiiholmen (hvilket alltsammans troligen kan verkställas utan större kostnad än som skulle åtgå ensamt till inlösen af Bazaren) skulle man icke allenast få en lika rymlig och beqväm byggnadstomt, som på Helgeandsholmen, utan äfven en stor, öppen plats bredvid museum och Ladugårdslandsviken, med en vidsträckt och herrlig utsigt åt Ladugårdslandet och Djurgården, hvilken plats lemnade tillfälle till många försköningar. En sådan itgärd vore äfven ur flera andra skäl högligen Önskvärd. Museum komme då neml. att ligga så långt aflägse från andra hus och vore så tillgängligt från alla sidor (äfven genom den så kallade Blasiiholmsgatan) att all fruktan för eldfara borde örsvinna. Att platsen för öfrigt i alla afseenden skulle vinna i prydlighet behöfver ej bevisas. Sammanfattar man nu det ofvan sagda, så komner man till det slutresultatet: att Helgeandsholnen i flera fall är olämplig och dessutom under rärvarande omständigheter icke åtkomlig; att deremot Kyrkholmen är den vackraste, bäst belägna och mest passande plats bland alla dem, som kunnat komma i fråga; att den enda olägenhet man kan anmärka mot nämnde holme, neml. lokalens nskränkthet, utan öfverdrifven kostnad kan och bör afhjelpas, samt slutligen att Aftonbladsförf. anmärkningar således varit ogrundade och falska. Hvilket skulle bevisas.