Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 2

lemna en kort och lättfattlig Handledning för första undervisningen. i Arbetet har inga indelningar, hvilken obeqvämlighet öfversättaren lätt skulle kunna hafvaalbjelpt. Likväl förekomma ämnena i en viss ordning. Således först: räknesättet till tio (kallas här tie, genom felskrifning), derefter: dagarne i veckan, månaderna i året, årstiderna, kyrkofesterna, dagens stunder 0. s. v. Småningom kommer man till Sveriges geografi (sid. 43), aritmetik (sid. 30), statslära (sid. 40), svensk historia (sid. 46), hvilken här behandlas i omvänd ordning, så att konung Oscar omtalas först och Gylfe sist;allmän geografi (sid. 58); hvarefter slutligen följa några begrepp i ethnografien och naturläran. Stiloch framställningssätt lemna visst mycket öfrigt att önska; men omisskänlig är den goda meningen med arbetet. Hvad man måste anse misslyckad är den sökta enfaldigheten, hvilken dock rätt ofta ger sig dementi genom att vid sidan af den allralägsta undervisning sätta underrättelser af jemförelsevis alltför klyftigt slag. Således får ett barn, som ännu icke anses kunna veta timmarne på uret (hvari det undervisas sid. 40), den frågan ur Computus Eecclesiasticus (sid. 8): när infaller Påskdagen? hvarpå det skall svara: första söndagen, som följer på första fullmånen efter den 21 Mars. Blad ur en Dagbok under Studentfärden till Köpenhamn i Juni månad 4845, af Arv. Aug. Afzelius; Stockholm 4846, Hörbergska boktryckeriet, 99 sidd. 8:o, å 46 sk, b:ko. Man bar länge värtat få en närmare i detalj gående beskrifning öfver våra akademiska ynglingars besök förlidne år i Köpenhamn, deras mottagande, samt deras resor, fram och åter. Om ryktet ej säger osannt, skall allmänheten äfven snart hafva en sådan att förvänta, uppsatt af åtskillige studentfärdens medlemmar. Under tiden har prosten Afzelius för sin enskilda del allmängjort några blad ur sin Dagbok,, behandlande samma glada och inflytelserika resa ur sin individuella synpunkt, och på ett sådant sätt, att berättelsen hufvudsakligen har bonom sjelf till medelpunkt, ungefär likasom pius Aeneas (med hvilken ban sid. 6 förliknar sig) står i Aeneiden. Man återförnyar i br ÅA. en gammal välkänd bekantskap i svenska litteraturen. Vi finna ett nöje i att meddela en och annan af de anmärkningar han instrött i sina ledigt och varmt skrifna reseskizzer. Studenterna hade under färden från Stockholm till Köpenhamn gjort en liten afkrok till IGottland, och på en dags tid besökt Visby. IDess märkvärdiga ruiner utgjorde hufvudföremålet, hvarvid allas blickar fäste sig. Om aftonen uppfördes i en af de fordna klosterkathedralerna en liten för tillfället arrangerad spökseen. Sedan nemligen de resande stadnat I midt uti ruinen, vår Mejerberg (musik-anfö Iraren under resan) här höjt den sköna Sångens Itrollstaf, och tonerna ljudit i de gråa hvalfven uppkom sedermera en tystnad, hvilken afbröts 5 laf en djup mansröst. Förundrad blickade man lupp på en altan i vestra hvalfvet, hvarifrån rösten hördes. Det var en Gråbroder med vör; digt skägg och lång staf. Då han slutat sitt I lnihåliga talv till de unga fremlingarne, kom ett ;ltåg af Nunnor, klädda i sida, hvita dok och sjungande en gammal psalm eller klostersång. :IFörf. säger, att såväl stället som tiden och ; Iskymningen gåfvo detta uppträde en sanning ) laf högtidlighet ock alfvar,. Hr ÅA. gör vid be Itraktelsen af medeltidens byggnadskonst och de ; höga, smala kyrkofönstren den anmärkningen, f natt man synes med all flit hafva beräknat att ; så sparsamt som möjligt insläppa ljus i helig, Ihusen;. Derefter fortfar han med dessa ord: -Indet var visserligen en gyllene tid för presterIna, då de med sina heliga (?) skuggspel höllo Ibåde folken och konungarne i sitt ledband och , ljuset af de gudomliga sanningarnes bok, fjett; Iradt med ijernkedjor i murarna af sina munkIeeller,. Man finner, att hr A. ser förhållande, Ina med öppna ögon. — De resande skildes ej från Visby ruiner utan att först äfven hafva lgjort besök i den ljudsköna Mariekyrkan, der de öfverraskades genom en sång af blandade Imansoch qvinnoröster, för hvilken de hade att i Itacka den älskelige Laurin. tt) Ifrån njutningarne i Visby begaf man sig å) t ) ter ut på hafvet. Der började man känna någon obelåtenhet, som ovälkommet påminte om vaggans tid; dock sedan skeppsläkaren, den förståndige Lamm, utdelat sina råd, blef munterheten snart återställd. Det ligger någonting homeriskt oskyldigt i br Afzelii skrifsält, som gör det på en gång pikant och bjertligt. Sällan nämner han någon perLINES TTT TTR NR ANT EN SR Nr STR EST E ENE -bergs och professor Schweigaards kan man svår