vaktningen verkställes på flera ställen af äldre qvinnor, som ofta äro mera påpassliga än karlarne. Milans skötsel deremot påkallar en oafbruten uppmärksamhet, mycken urskiljning och skicklighet, samt ofta en stor kraftansträpgving hos kolarep, för att efter omständigheterna och behofvet lämpa arbetet, så att han alltia underhåller ett jemnt och lagom afpsssadt drag, för luftens tillträde. Blir detta för starkt, så kommer veden i brand i stället för att kola, men är detsamma för svagt, så att alla under kolningen alstrade ångor och gaser icke ha fri afgång igenom uppsticken och stybbet, händer stundom, som man säger, att milan slår sig, d. Vv. s. kastar af sig bela betäckningen, hela vedmassan kommer uti full brand och blir alldeles förstörd, om icke bastig hjelp tillkommer, som skyndsamt påkastar stybbningen, till behöflig tjock!ek, och som denna betäckning håller sig mera lös eller tät samt mer eller mindre tillgänglig för luftens tillträde och gasernas afgång, i mån af vädrets och väderlekens omskiften, allt inverkande på kolningens resultst, så inses lätt hvilka svårigheter som möta vid milans skötsel, och kolaren har att öfvervinna, emot vid kolugnen, der ingenting beror på yttre omständigheter. Lägger man härtill svårigheten, som stundom möter, att finna tjenlig plats samt dugligt ris och jord till milans betäckning, då nya bottnar skola anläggas, ökas derigenom kostnaden, hvaraf man icke har någon känning i ugnen, der allt på förband fiones i beredskap och man icke vet af annat besvär, än att inlägga veden och efter fulländad kolning uttaga produkten. Blend fördelarne af ugnekolning kan äfven räknas de biprodukter af träsyra och tjira, som derigenom vinnes utan någon serskild kostnad. Den förstnämnda eller träsyran, som under hvar kolning produceras till högst betydliga qvantiteter, skulle vara af stort värde, om den med måttlig kostnad kunde förädlas och tjena till export. Nu samlas icke mera deraf än hvad som kan användas till anstrykning å uthus samt köroch åkerredskap, hvartill densamma finnes ganska tjenlig. Tjäran deremot, som erhålles i små partier, efter vedens beskaffenhet, är ganska ren, oljaktig, svart till färgen, af den kimrök, som mot slutet af kolningen åtföljer luftdraget; mera beständig och således af högre värde än vår vanliga. För tjarubränning i stort skulle ock sådana ugnar vara användbara, på ställen der ymnig tillgång fipnes å tjenligt ämne, enligt ett vid Brefven för många år sedan i detta afseende verkställdt försök. Der inlades nemligen rötter och stubbar, som ej voro fint sönderhuggna samt skrymde mycket, och resultatet blef, att efter 19 kubikfamnar sådan ved, erböllos 27 stigar goda och starka kol, samt 20!, tunnor tjära af ofvannämnde beskaffenhet. Kolningen påstod endast trenne dygn (se 49:te årgången af Jernkontorets annaler för 1828, pag. 346). Methoden att kola i ugn, som hos oss varit beggnad några och 20 år, har blifvit olika bedömd, både gillad och lastad, efter olika personers olika kännedom om förhållandet, och ofta utan att man gjort sig sjelf reda för skälen till sitt bedömande. Det är mig icke obekant, att 3:ne kolugnar under denna tid blifvit uppbygde i serskilda landskaper, men efter några få försök åter nedrifne under föregifvande, att de befunnits oduglige, samt icke svarande mot deras ändamål, då veden efter många dygns eldning och ugnens igenslagning på ena stället endast befunnits rökig men icke kolad, ech på de andra begge, då efter svalningen kolen skulle uttagas, hela massan bestod af små kol och frät, hvaraf ingen ting kunde begagnas. Till detta förhållande upptäcktes likväl orsakerne lätt; de voro nemligen, ått den förstnämnde ugnen var orätt konstruerad, så att någon kolning deruti omöjligen kunde åstadkommas, och uti de andra begge befunnos väggarne så illa murade och öfver allt otäta, att hela kolmassan under svalningen undergått förnyad kolning, och blifvit reducerad till aska, hvilka omständigheter böra läggas verkställigheten, men icke sjelfva methoden till last. Andre åter ha yttrat, att ugnskolen brinna med låga, äro svagare, och derföre mindre tjenliga än milkol, både på masugnen och i härden. Detta förhållande, om det inträffar, bevisar tydligen, ett af de tu, antingen att veden icke blifvit fullt genomkolad och kolningen för tidigt afbruten, eller ock att kolen varit för färska, då under enahanda omständigheter alldeles samma förhållande inträffar med milkol, enligt hvad erfarenheten så ofta besannat. Ganska säkert är att kolen icke förändra sin natur, antingen kolningen verkställes i ugn eller mila; riktigt behandlade erhållas de i båda fallen af lika god qvalitet; men de svårigheter, som inträffa vid milans skötsel, hindra ofta möjligheten, äfven för den skickligaste kolare, att derutur alltid erhålla en jemn och lika god produkt, och vid vår vanliga milkolning händer alltid, att kolen bli mindre och svagare, på det ställe af milan, der elden, som man säger, först går ut. Efter denna öfversigt af fördelar och olägenheter, som åtfölja det nya och det gamla kolningssättet, öfverlemnar jag till deras pröfning, som hafva någon direkt eller indirekt befattning med denna vigtiga hushållsgren, att sjelfve bedöma, hvilkendera methoden må anses äga företräde. Jag tviflar icke, att till vinnande af nödig skogsbesparing, kolugnar efter h-nd skola införas vid flere bruk, som äga större och ssmmanhängande skogsvidder inom sina områden; men koltillgången af jen sjelfägande allmogen kommer dock hädanefter som hittills, åtminstone ännu för en lång tid, att hufvudsakligen bero på milkolning, med anledning af deras små och spridda skogslotter, och man bör derföre hoppas, att skogens förädling till kol, som inom flera orter utgör allmogens förnämsta näringsfång, hädanefter mera allmänt än som för närvarande sker, :skall behandlas med större nit och omtanka, till både enskildt, samt det allmännas gagn och bästa, äfven af det skäl, att våra skogar utgöra snart sagdt landets förnämsta rikedom, produkterne deraf ingå till icke obetydlig del i vår export, samt böra derföre vårdas och behandlas, efter rationela grunder. Stockholm den 9 Juni 046. C. D. af Uhr.