Aftonbladet – 22 juni 1846, sida 3

5—8 kunde anföras. Oivan an!örda ma göra nog att vittna om en man, som sjelf önskar bestå inför en högre Domare. OM VEDS FORKOLNING I UGN, SAMT I VÅRA VANLIGA RESOCH LIGG-MILOR. U:i hof-jägmästaren Hr J. A. af Ströms förtjenstfulla Handbok för Skogshushållare, hvaraf fjerde upplagan nyligen utkommit, anföres uti 40 kap. om kolning, en från Bergs-skolan i Fahlun meddelad tabell, som uti serskilda kolummer, om milornes storlek, vedens och kolens volym, m. m., äfven uppger de på olika ställen i detta afseende erhållne resultat, enligt hvilka En kubkTill ea famn ved läst kol lemnat. erforirats. Läster. Dagsvarken vid Heislau i Österrike Resmila 2,275 0.793. dito dito Liggmila 2 098 0.916. Söderforss . . . . Resmila 2082 1,475. Furudal. . . . -. Resmila 2086 1 568. oDito . . . . . Liggmila 2,107 0,617. Brefvens lilla kolugn . . -. 41,627 0,938. Dito stora dito . . . . 2,046 — jemte en så lydande mening pag. 269: Att här upptaga de olika sätt som begagnas vid kolbränning, skulle vara öfverflödigt, då flera afhandlingar derom äro af trycket utkomne, hvaraf Hr direktören C. D. af Uhrs Handbok för kolare rekommenderas, såsom lättfattlig och tillförlitlig. Sedan denna bok utkom, har en ny kolningsmethod blifvit införd i Sverge, den nemligen att kola i ugn. Detta sätt är likväl ännu för nytt för att kunna ha vunnit allmänt bifall, och dessutom är det icke allenast förknippadt med så mycken kostnad, för ugnens byggnad och skogens forssling till ugnen der lokalen ej medgifver flottning, som icke kan äga rum på alla ställen. Ugnens flyttning, hvartefter som skogen undanhugges, skulle blifva ändå dyrare, och då, som nyss nämndes en lång landsvägs-transport af veden, innan den blir förkolad, medtager en stor delaf vinsten, så lära vanliga milor behålla deras företräde, ännu en lång tid bortåt, — — — — — — — och pag 270. Af tabellen synes äfven, att kolugnarne gifva mindre proc. kol, i anseende till myckenheten, än flere af de vanliga milorna. Kolens godhet bör således tillika med trädsyran och tjäran, som fås genom kolning i ugn, ersätta den större kostnad, som detta kolningssätt medförer så väli anseende till ugnens byggnadskostnad, som det bränsle, hvilket användes till bränning i ugnsgluggarne, — — — — Slutsatsen häraf skulle således blifva, att kolning i ugn vore både dyrare, samt lemnade en mindre produkt af kol, än hvad som erbålles utur våra vanliga milor, ett förhållande, som likväl alldeles icke öfverensstämmer med sednare tiders erfarenhet. Härvid bör nemligen först märkas, att de från Brefvens bruk här ofvan åberopade facta miste grunda sig på resultaten af försöken i de begge första der uppförda kolugnar, af hvilka den mindre, med hvalf, rymde 241, kubikfamnar, och den större, utan hvalf, rymde 48 kubikfamnar ved; men begge voro försedda med flere eldstäder, anlagde uti sjelfva murarne, innan man ännu visste huru ugnen rätteligen borde konstrueras, eller eldstaden anbringas, för att åstadkomma den största effekt med minsta åtgång af bränsle. Till besparing af byggnadskostnaden uppdrogs den större ugnen först utan hvalf. Meningen härmed var att, innan hvalfvet påsattes, först försöka att betäcka veden med ris och stybbe. samt drifva kolningen på samma sätt som i en vanlig liggmila, men detta lyckades icke. Det befanns, att murarne absorberade en stor del af hettan, att kolningen icke sträckte sig längre än på 3 alnars afstånd derifrån, att kolningen verkställdes ojemnt, och egentligen kring eldstäderna, der nya vedfyllningar ofta måste inläggas och tillklubbas, på samma sätt som i milan, samt att hettan icke förmådde sprida sig intill ugnens medelpunkt, der veden förblef okolad. Imedlertid erhöll man genom detta försök anledning inse, huru byggnaden borde verkställas, och sedan 3:ne kolningar ytterligare blifvit verkställde uti samma ugn, försedd med hvalf, nedres densamma, dels för svårigheten att för hvar kolning anskaffa ett så stort vedbebof som måste köras fram, dels ock för den stora åtgången af bränsle för de flera eldstäderna. Under sådane omständigheter torde det således vara för tidigt, att efter denna erfarenhet bilda sin opinion. Andamålet med försöket att kola utan hvalf vanns likväl indirekte, emedan man derigenom fick anledning draga den slutsats, att en enda eldstad, anlagd under bottnen och i midten af ugnen, hvarifrån hettan sprider sig lika åt alla sidor, skulle bli den tjenligaste. Då man vet, att utom alla andra behof, hvartill ved användes, många millioner kubikamnar deraf årligen begagnas vid våra kolninsar, spridda öfver hela landet, finnes äfven