tan i Christiania. Anledningarne till fattigdom äro dock ej här på långt när desamma eller så talrika som i Sverige. Norge har få eller inga fabriker; intet stattorparesystem; ej den störa hop gamla krig--nän, som först på ålderdomen och sedan de !emnat tjensten behöfva begynna att tänka för ::g sjelfva; ej den årligen till hufvudstaden inströmmande tjenstsökande skaran! af missnöjde eller lättsinnige från landsorten. xm. m. och alla dessas afkomma; men Christiania är dock en stad med trettiotusen invånare uti ett land med få inkomstkällor, med ett hårdt luftstreck och således icke utan alla fattigdomens anor. Nå väl! Här får eller behöfver ingen tigga. Borgmästaren, som motsvarar vår handelseller politiborzmästare (justitieborgmästaren kallas byeller stadsfogde) med två rådmän eller bisittare, har sig uppdragen fattigvården. Vid årets slut förelägger han den så kallade Ligningskommissionen (vår taxeringskommitt) en budget eller stat öfver behofvet för de fattiges underhåll. Ligningskommissionen fördelar denna summa procentvis efter den af kommissionen uppgjorde taxering på hvars och ens inkomst eller förmögenhet, uppå alla stadens invånare, och denna ligning tryckes och utdelas till vederbörande, som då sjelfve äga tillfälle att se det uppgifna behofvet . och grunden för fördelvingen. :Nu ansvarar borgmästaren för tillräcklgbeten af den begärda summan. De behöfvande indelas isådane som skötas på sjukhus, försörjas. på fatiighus, uppfostras på barnhus, tillhåll.s til ar bete på tvångsarbetshus och undersiödias hemna, för att icke med en talrik burnskara föp