I England har Sir Robert Peel användt ett dylikt uttryck (stor uppmärksamhet) i anledning af tre mordanslag, begångna af olyckliga sinnesförvirrade mot Englands nuvarande drottning. Han har sagt: de hafva varit angripne af en morbid vanity. Engelska lagstiftningen gör en skillnad emel!-n mordanslag emot Souverainen såsom statens chef och de brott. som endast härleda sig af enskild hämnd eller en fåfäng tanka. De förra blott anses såsom högförräderi, och medföra dödsstraff. De sednare bestraffas endast med förvisning, och oftast, allt efter beskaffenheten, med en inspärrning å dårhus,åtföljd understundom af ett kroppstraff, som våra seder icke tillåta. Talaren framdrager derefter vittnesmålen af Le Griel och Jalon, som intygat att Lecomte var sinnesrubbad. Han åberopar en utsago af en namnkunnig läkare, som läst kommitterades utlåtande, den anklsgsades svar, testementet och stilen af Lecomte, och kommit till den slutsatts att denne är sinnesrubbad. Det är hr Lelut. Han uppläste ett bref från bonom, hvsri synnerlig vigt lägges på vissa uttryck i Lecomtes yttranden inför kommitterade, som hr Lelutanser bevisa sinnesförvirring. Brefvet slutar sålunda: Gud bevare mig att tänka, att man på bara gissning skulle söka undandraga ett brott sådant som Lecomtes, lagens straff. Men om man likväl, kunde tro, att det hade sin utgångspunkt, icke från ett sjukt högmod, men från ett sjukt förstånd; icke från ett bemlighetsfullt raseri, men frän ett oförnufligt, borde mean ej lyckönska sig att Gud slutligen tillagt en sådan kearakter, till ett så afskyvärdt brott? Och, fortfor talaren, huru har Lecomtes uppförande varit, sedan han fängslades? Har han visat ånger? På hvaa sätt? Jo! alltid återkommande till sina oförrätter, och sägande att han ångrat att hofva blivit försatt i den belägenhet, som bestömt honom till brottet., Hr Duvergier upptager nu flera bevis härpå ur förhören och läser upp ett bref, som Lecomte skrifvit till abbe Grivel. Det var af följande lydelse: pHr abbå! Jag har alltid älskat att öppet säga sanningen, och framrör allt gör jag det då det gäller er, som visat mig så mycket deltagande, att jag gerna bekänner den. J:g har under min lefnad rönt många obehag, många försakelser, men dessa fysiska lidanden hafva varit ett intet emot de moraliska. Det onda, som man utan tvifvel ofrivilligt låtit mig röna, är otroligt; orättvisor äro liksom förolämpningar; de träffa oss mer eller mindre, allt efter de personers uppfattning, som råka ut för desamma. Ingen bar kunnat hafva större tillgifvenhet för konungen än j:g. Under en annan tid skulie jag gifvit min b!od, mitt lif, för att bevara habs. Två gånger har j:g velat åter ingå i militären, och två gånger har man hindrat mig derifrån. Moan har sagt mig: blif qvar i konurgens enskilda tjenst och tjena honom såsom ban förtjen:r. Med sådana ord kunde man fått mig, att gå till ver!dens ändga.... Den handling jag begätt läg ej i mina tänkesätt, jag beklagar den djupt. Hr Duvergier slutar med att i ett rörande slutord anropa Pärskammarens mildhet för Lecomte. Kansleren. Pierre Lecomte! har ni något att tillägga till ert försvar? — Lecomte stiger upp; tvekar att taga ordet, böjer sig till sin försvarare, som han med låg röst rädfrågar. Derpå svarar han: Nej, min herre! Kansleren befaller Gå, att salen utrymmes, på det domstolen må kunna öfverlägga. Ett stort antal Pärer omringa Duvergier och lyckönska honom till hans vackra försvar. Den anklagade afföres. Då han ne:steg från fotpallen till sin bänk, gjorde han två djupa bugningar för Pärerna. Kl. :y, 6 samlade sig Pärskammaren åter. Enligt bruket föres den dömde aldrig åter inför Pärerna. Det är i fängelset domen föreläses honom. Hr Duvergier befann sig likväl på sin plats. Efter uppropet och sedan generalprokuratorn samt generaladvokaten inkommit, upplästes domen af kansleren, hr Pasquier. Den var af följande lydelse: Domstölen, g Efter att hafva hört generalprokuratorn öfver hans påståenden; Efter att hafva hört den anklagade öfver medlen till hans försvar, såväl i hans egen förklaring och utsago, som i svaromålet af hr Duvergier, hans försvarare; j Efter att hafva häröfver rådgjort; Enär Pierre Lecomte är öfverbevisad, att hafva den 46 April 1846 begått, med tillbjelp af ett skjutvapen, mordförsök emot konungens person; Förklarar Pierre Lecomte brottslig till denna förbrytelse, förutsedd och med straff belagd i 41, 42 och 43 artiklarne af Strafflagen; I följd häraf: Dömmer Pierre Lecomte till straff såsom fadermördare; i Befaller, att han skall utföras i skjorta till schavottens fot, att han skall utställas på schavotten, under det domen af en rättsbetjent uppläses för foiket, och att han skall genast derefter afrättas. Befaller, att denna dom på vanligt sätt skall kunÖras. ; Befaller, att denna dom skall verkställas till form och innehåll, ofördröjligen, genom konungens ge-. neralprokurators försorg. Vi hafve redan i thorsdagens blad meddelat berättelsen, att nådansökningen afslogs och att Lecomte, den 8 dennes, kl. 5 på morgonen, guillotinerades. (Insändt.) En landsortsbo anhåller, att genom Afton