Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 3

scenen för att bli hustru åt en löjtnant i dans tjenst. Teaterkritiken, hvaraf jag hade tillfäll att inbemta ett och annat prof, var i högst måtto klen. Om utaf ovana att behandla dess: ämnen, individuella brister eller språkets out bild2de skick, eller alla dessa orsaker tillsam mans, nog af, kritiken var barnslig, intetsägand eller grof; med ett ord, ännu i sin linda. De är egentligen i politiken norrmännen äro sti lister. Som jag ofvan nämnt, bor universitetet för närvarande mycket illa. Det är ett stort hus men små auditorier och trånga trätrappor, och i alla afseenden brist på utrymme, som icke kommer att saknas i det nya, under byggnad varande palatset. Ehu:u stiftadt 4814, kan man likvil ej räkna universitetets fullständiga organisation förr än efter 1814. Det, liksom så mycket annat här, är nytt och räknar sin aera från sistnämnde år. Universitetet hor likväl för en så kort tid gjort en vacker början, och dess samlingar väcka verkligt intresse. Professorn i historien, Rudolf Kejser, har under sin vård samlingen af forrlemningar, förevisar dem offentligt en dag i veckan och gevomgår dervid för de besökande, om de så ås unda, en verklig kurs i fornlemningshistorien med de: enkla, flärdfria och innehållsrika föredrag, som utmärker hans hela väsen och äfven hans föreläsningar; jag hörde honom framställa ett, ty värr, allt för ringa stycke af den gamla norska samhällsförfattningen, för ett ganska fåtaligt auditorium, antingen derföre att ämnet icke utgjorde ett föreskrifvet examensämne, eller att smaken brast derför. Fornlemningssamlingen, som innehåller allt hvad som efter 1844 funGits i norsk jord och för universitetets räkning kunnat erhållas, egde ganska vackra saker. Sårdeles rika ättehögar hade aflemnat betydliga antal af vapen, prydnader, kärl m. m., dyrbara äfven i materielt afseende, emedan också stora,