Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 3

Flurkmarks by samt belägen mellan den och Nj gärdan. Här sysselsatte han sig med jordarbete Kort härefter kom Sven utåt den Berggärdan för. bigående vägen till Långbrännan. Sven gaf sig här i tal med berättaren, utan att Sven derunder omtalade någon handel med den tilltalade. En fjerdedels timme efter, sedan Sven gått och fort satt sin väg, begaf sig berättaren hem, utan att på vägen möta någon person. Kl. 44 f. m. hade berättaren sett den tilltalade komma hem från östra sidan, bärande en näfverbörda. De vid första ransakningstillfället afhörda vittnen hade ej några hufvudsakliga upplysningar att lemn2. . Den 49 i samma September månad fortsattes ransakningen, och nu erkände Anders Gustaf sig vara Svens baneman. Om förloppot vid mordet berättade han: att hela uppgiften om den handel, han skulle slutit, vara falsk, och hade han öfvertalt sin syster Cajsa, att inför rätten säga, det hon dervid närvarit. Eu halftimme efter det Nils från fadrens hus bortgått, hade Anders Gustaf begifvit sig utåt samma väg, som Sven tagit, och hvilken gick åt Långbrännan; varande härvid försedd med yxa och knif. Likväl hade han ännu icke haft för afsigt att mörda Sven, utan medtagit yxan och knifven, för att begagna dem vid näfverrifningen. Här torde ej vara ur vägen att anmärka, det vägen emellan Fiurkmark och Långbrännan håller !v; mil i längd samt ligger temligen undanskymd. Emellan den och Flurkmark ligger en bergshöjd. Nygärdan ligger för öfrigt närmare Flurkmark än Långbrännan. s På en sidoväg framkom Anders Gustaf till Berggärdan, hvarest han icke varseblef någon person. Härifrån fortsatte han vägen till Nygärdan. Der varseblef han Sven Nilsson. Vid hans åsyn, uppsteg hos den tilltalade tanken att mörda Sven, för alt åtkomma dennes egendom. Anders Gustaf gaf vika för frestelsen, och skred genast till brottets utförande. Nu smög han sig efter Sven, så tyst, att Sven icke märkte något, innan mördaren med yxhammaren tilidelade Sven ett så häftigt slag, att han genast störtade till marken, under det blod utgick ur den slagnes näsa och run. ÅnpDgren grep genast mördaren, så att han icke egde styrka tilldela sint offer vidare slag; det redan utdelade hade varit tillräckligt. Sven lefde ej mer. Mördaren släpade liket åt sidan om vägen till det ställe, hvarest först upptäckts spår derefter. Mördaren bemäktigade sig nu den slagnes plånbok, hvaruti funnos 435 riksdaler och några papper, hvilka sednare Anders Gustaf nedtrampade uti mossen. Härefter tog han Svens säck med deruti liggande smidessaker och bomullsvaror, tillika med en annan tom säck. Allt detta gömde han uti skogen. Mördaren uppgaf sig icke hafva stympat liket, ej heller aftagit detsamma kläderna, utan hade han lemnat kroppen orörd å det ställe, dit han förut transporterat honom. Likväl hade han i mossen dolt Svens käpp och mössa. Härefter begaf sig Anders Gustaf, för att rifva näfver, öster om ån, hvilken han öfvervadade och hvaruti han afsköljt den blodiga yxan. Sjelf hade mördaren icke blifvit blodbestänkt. I afseende på hans sysselsättningar senare på dagen, vidhöll Anders Gustef sin förra berättelse, Några dagar derefter begaf han sig till det ställe, der liket låg, och betäckte detta sednare med torf. Derefier afhemtade han de rånade sakerna och gömde dem uti ett berg, nära fadrens gård i Flurkmark, hvarest de fingo qvarligga omkring 44 dagar. Dock hade han under tiden afhemtat något pf bomullstyget samt tvenne halsdukar. Erter nämnde tids förlopp, flyttade har rofvet till en lada, belägen längre bort utåt kyrkovägen. Den 6 September om aftonen, sedan Anders Gustal någon tid förut hört omtalas den stank, man försport af liket, gick han åstad att bortflytta detsamma. Han fann då flera bål gräfda i jorden omkring och öfver liket, så att det såg ut, som ade stället varit af vilddjur besökt. Liket hade edan undergått förruttnelse och allt köttet var örtärdt. Anders Gustaf sammanplockade hvad iom af kroppen fanns qvar samt inlade detsamma jemte Svens påhafda klädespersedlar uti en af de .venne säckar, Sven vid sitt mördande innehade, och hvilken Anders Gustaf för sådant ändamål medfört. Alltsammans hade han derpå nedgräft vå det ställe, der det sedan återfanns, och öfvertrött med en myrstack. Svens stöflar hade han ikväl nedtrampat på ett annat ställe uti mossen. För öfrigt hade ingen Varit om brottet medveande; blott för systern Cajsa hade han visat något af det stulna godset och sagt henne, att han af Sven köpt det. Enligt Anders Gustafs uppift, fann nan det öfriga plundrade godset uti en lada på Tornmyra, ej långt från Flurkmarks by. Å de funna lemningarne efter Svens lik anställles medico-legal besigtning, och förekom uti atesten deröfver bland annat följande: Att döden blifvit på våldsamt sätt tillfogad, (an man med största sannolikhet förmoda af blod-: läckarne å kläderna och hufvudskålens sönderTOSSNing. På de af Anders Gustaf uppgifna ställen funnos frige den mördades persedlar och tillhörigheter;