Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 2

FRANSKA PÄRSKAMMARENS FÖRHÖR MED LECOMTE. Redan tidigt på morgonen belägrade folket ingångarne till Pärskammearens palats, och den eljest så litet besökta Odeonstrakten var öfverfyl:d al menniskor. Ållt var förgäfves. Man fick blott tillträde på biljett. Damer hade försökt att få sådana, men blifvit vägrade; och i de vida stormi: gare tider, då Alibaud, Fieschi och Darmes förhördes, hade man ej vidtagit så stora försigtighetsmått, ej haft så mycket trupper i rörelse som nu. Kl. 44 öppnades dörrarne. Läktarre voro genast intagna af de biljettprivilegierade. Utseendet var ovanligt dystert, ty svarta rockar intogo de ställen, der under de politiska debatterna eljest damernes briljanta toiletter lysa. Tribunen var borta. En pall var framsatt för den anklagade; en bänk för hans försvarare (defenseur) var ställd något framför. Presidentens stol var flyttad till höger om den anklagades säte. Bakom pärernas säten hade ett stort antal deputerade intagit platsen. Kl. 42 satte sig rätten, med vanlig ceremoni, i sina drägter. . Generalprokuratorn Hecbert var, äfvensom hans biträde generaladvokaten Bresson, klädd i röd mantel. Den anklagade infördes, så snart alla hade intagit sina säten, eskorterad af fyra gensdarmer i stor uniform. Pierre Lecomte förblifver stående. Han är at medelmåttig längd, väl växt; ställningen nog stel, erinrar om militärisk hållnipg. Hen är klädd i svart lifrock, tillknäppt, svart halsduk och bruna underkläder. Hans svarta hår är kortklippt, men framåt uppstruket, och små mustacher skugga öfverläppen. De mörka ögonen, något insjunkna, hafva någonting bestämdt och lysa af en dyster glans. Hans lårga, krökta näsa, hens starkt utstående haka, hans tunna läppar antyda en föga vanlig sinneskraft. Med trygghet skådar han omkring sig på församlingen, och man kan ej gerna upptäcka hos honom annan känsla än stoltheten. Han bär ej hederslegionens kors. Hr Duvergier, föreståndaren för advokatkorpsen, her uppdraget att försvara den anklagade. Fiera unga advokater sitta vid hans sida, på bänken. Vittnena införas och intaga sica anvisede säten till venster om den anklagade. De äro 45 personer, och ibland dem anmärker man grefve Montalivet, klädda j pärsdrägt och med hederslegionen: stora band; de fyra bussarer, som eskorterade kongl. Vagnen; öfverste Berryer, flera skogvaktare i Fontaineblesu, samt några fruntimmer, ibland