Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 3

— Prosper, sade hon, lemna denna hårsling: åt herr de Sterny; bed honom icke vara gryn och lättsinnig emot andra, som han varit emo mig; jag skickar honom äfven denna medaljong och önskar, att han måtte antaga valspråket: derpå till sitt, ban skall då, jag är öfvertygad derom, blifva en god och ädel menniska :... Derpå lemnade hon mig medaljongen, hirslingan och denna nål. En timma derefter hade bennes bjerta upphört att slå. Hennes sista ord voro: ) — Man kan, hvad man vill... med undantag af att blifva älskad... älskad! älskad! Leonee emottog på knä dessa minnen af en så ren, så sällsynt kärlek. Ymniga tårar runno de första timmarna från hans ögon. Prosper lemnade honom icke förr, än det första utbrottet af bans sorg hunnit sakta sg. Ifrån denna dag förblef Sterny instängd uti sina rum och visade sig icke uti något sällskap. Denna hans afsöndring från umgängeslifvet väckte allmän förvåning, hvilken ärvnu mera ökades, då men fick veta, att han beredde sig att för längre tid lemna Frankrike; och bans så kallade vänner skulle kanhända bafva utropat honom för dum och galen, om de aftonen före hans afresa sett honom knäbjarde bedja vid en graf. SLUT. — ji — Belgiska akademien bar uppstält en grisfråga: bhvarföre så många menniskor utvardra från Tyskland och hvilket inflytande dessa utvandringår kunna hafva på medlersta Tysklands seder och -ställningn.