Aftonbladet – 16 juni 1846, sida 2

EKORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin, i början af Juni 1845. I milt sednasie bref har jag framställt den polska sammansvärjningen såsom fulikomligen jvifd, och berättat att den obetänksamma del af Polens adel, som börjat oroligheterna, icke vunnit minsta anhang hos folket. Ingenting har tyd!igare bekräftat detta förhållande, än de nyligen slutade beväringsmötena. De polska beväringsycglingarne sökte på det mest framstående sitt ådagalägga sin tillgifvenhet för preussiska styrelsen och att de alldeles icke ville veta af den potska adeln; det rådde meilan dem ett slags täflan i alt visa sin färdighet i lycka språket, och de som blott kände några tyska ord bråkade med dem i tid och otid. Dessa märkliga tecken visade sig vid alla regementerpa och måste ytterligare ha öfvertygat polska adeln om den sanningen, att den från sig afligsnat folkets fordna tillg:ifvenhet. Jag är ej bland vår styrelses loftalare och ännu mindre kan jag prisa en mängd af dess åtgärder; men den rättvisan måste man göra benne, att hon har ett sinne för redlighet och ordning, som vägrar henne att medgifva polcka allmogens förtryckande af polska adeln. Allmogen i Posen mörker detta hägn; den förstår att jemnföra sin närvarande ställning med den fordna, och den begriper att ett utbyte mot det samla skulle vara dårskap. Arresteringarne i anledning af sammansvärjningen fortfara ännu; öfver 800 personer, mest af högre stånd, adelsmän, prester. läkare, rika borgersmän, fylla fängelserna. Ett nytt och förkortadt ransakningssätt säges komma att påskynda utvecklingen af detta vidunderliga högmål, hvilket med iakttagande af vår vanliga skriftliga rättegångsordning skulle fordra flera ir. Man ärnar införa det muntliga ransakningssättet, åsidosätta de hittills gällande bevisningsjeorierna, och låta domrarne förfara såsom edsvurne, d. v. s. fälla utslag efter sin öfvertygelse. Mot denna förändring har väl en stor del af pressen och allmänna meningen höjt sin röst, ty man inser ganska väl allt det vådliga, som en dylik förändring kan medföra, och har svårt att såsom jurymän betrakta personer, hvilka på samma gång äro de af konungen tillsatta domrarne, och bero af styrelsen och hennes öfversta ledare. Denna opposition kommer dock att aträtta alltför litet, och ännu mindre förmår len framkalla den offentlighet i lagskipningen och den tryckfrihet, som utgöra den enda säkra borgen för rättvisa hos domaremakten. Tillståndet i konungariket Polen och i Galiien känna vi här blott ofullkomligt, nemligen yktesvis allena. Ryska gränsen står spärrad ned tredubbla linier af kossacker och tullberakning, och det är ganska svårt, ja till och ned vidligt, att företaga resor ditåt, äfven med le fullständigaste pass; emedan man det oakadt äfventyrar att träffas af många oangenäma vinder och ej sällan af verkliga missbandlingar. Jet vet man likväl, att militärkommissionerna Warschzu och Krakau befinna sig i full verkamhet; att allt omkring dem är försänkt i sorg ch jemmer; att Siherien får en ansenlig till