Detta hörde Lise, och Lceonce fann, vid sitt inträde uti salongen, genom den gäckande mine hvarmed Tise betraktade honom, att han blifvit genomskådad: Men det låg uti denna blick ingen vrede, utan snarare ett gillande af den list ban användt. Lise inträdde med barnslig. nyfikenhet uti Sternys våning, men denna känsla förbyltes snart uti en rädd bäpenhet: hon tyckte sig vara på ett farligt ställe. — Omgifven af dessa präktiga tapeter, dessa trofeer af damascherade vapen, denna öfverallt herrskande prakt; i förening med den mest utsökta smat, och icke upptäckande någonting, som begagsades af hennes eget kön, kände hon sig illa till mods, likasom om hon befunnit sig ibland en mängd karlar; det förekom henne, t hön inandades var mindre ren än irån det blomsterprydda fönstret a vila kammare. vackra saker, hvaraf de voro omLaloine, i synnerhet, beledsagade med utrop af förvåning och Aj :blick på Lise för att, jemte ndra de vackra föremål, som öfver leras bliekar. Lise lydde väl, men såg knappt på någonting, hon 2ngreps afen besynnerlig könsta af fruktan, så att hon med stappande röst : Ja, ja, det är mycket vackert. Då fru L kort derpå visade Lise, icke såsom något dyrbart, utan som något eget, att en toffei fåtl sin plats bland alla desia bronzoch konstsakter, rynkade hon ögonbrynen och svarade Znonu mera upprörd: ; — Ja, det är rätt vackert. z. Fru Laloine, som: blef det varse, frågade med oro: Mår du illa? — Litet, sade Lise, i det hon lade handen på hjertat; men let går smart öfver. — Här är qväfvande varmt, utropade Sterny.