Aftonbladet – 12 juni 1846, sida 3

EN VÄRJEMÅLSED. På denna i vår tid mer och mer ovanlig: rättegångs-ceremoni förekommer i morgon kl 11 ett profstycke vid Stockholms Ridhus-Rätt Eden är ålagd som bevis på den välfångn: men bestridda äganderätten till en skuldsedel och des: föremål är i det afseendet intr.ssan för kapitalister öfver hufvud. Men då sjelfvs anledningen innehåller en varning, antingen pi den vinnande eller tappande sidan, mot oförsigtighet i transaktioner om reverser; så kar det äfven vara af mera allmänt interesse at här fiona en liten expose deraf. Den som blifvit ålagd att svärja, är en band: lande, med öppen bod här i hufvudstaden. För omkring 41 är sedan tog han i handelslära en 45:årig gosse, son till en af hans på landet boende vänner. Under lärotiden dog bodbetjentens far, och en förmyndare tog vård om hans arfslott, af hvars renta han lemnade myndlingen en del och med resten förkorade kapitalet. Under det myndlingen skötte sin patrons kunder, uppvexte han småningom self till myndig man: och en dag i slutet af 4843 inträdde hans förmyndare i boden, afgaf åt den myndigvordne sin förmyndareräkning och bifogade en liten del af arfsmedlen i kontant, men återstoden i en revers. Denne var ställd på den förre myndlingen sjelf, men icke på order. Patronen, som var tillstädes, yttrade nu till arfvingen: Den der reversen kan du ännu icke begagna sjelf; men jag kan belåna den; endossera den och lemna den åt mig, så skall du få ett qvitto för densamma! Den unge mannea gick in få förslaget, tecknade sitt namn på skuldsedelns hörna och lemnade den åt sin pairor, men fick för tillfället ej något qvitto; detta förhållande har förmyndaren bevittnat. Men nu kommer det tvistiga i saken. Arfvingen uppgifver, att hans patron efter en kort tids förlopp förklarat sig icke kunna belåna sedeln, derföre att den ej kunde göras löpande blott genom ett endossement; patronen begärde derföre ett särskildt bevis, af innehåll att sedeln vore patronens egen tillhörighet; och mot detta bevis skulle det dittills uteblifna qvittot lemnas. Afven härpå ingick bodbetjenten; men patronen hade för ögonblicket så brådtom, att qvittenset ej hann skrifvas på samma gång, som öfverlåtelsen; det blef ej heller sedan skrifvet. Den unge mannen påminde flera gånger efteråt om qvittot; men vid en dylik påminnelse svarade patronen slutligen att han icke ärnade lemna hvarken detta eller reversen. Nu trädde bodbetjenten ur tjensten och -stämde sin patron till Kämnersrätten, för att återfå reversen. Patronen framlade då öfverlåtelsen, bestridde giltigheten af förmyndarens vittnesmål och uppgaf att ban försträckt sin bodbetjent penningar, samt tagit skuldsedeln i liqvid. Af två på ed hörda vittnen intygade det ena, att patronen sagt bodbetjenten hafva ådragit honom en förlust i saluboden på 2000 rdr, för hvilken reversen tagits i ersättning, och det andra att patronen gjort en dylik uppgift om en sådan förlust på 4000 rår, för hvilka skuldsedeln gått i betalning. Det var, som man finner, mellan dessa tre uppgifter af patronen, inför rätta och inför de två vittnena, ungefär samma skilnad, som i de bekanta bibliska domareuppgifterna om den kyska Susanna, dem Daniel så skarpsinnigt sammanjemkade, nämligen att den ene hade sett henne under en lind och den andre under en ek. Kämnersrätten fästade likväl ej afseende på de-sa motsägelser, utan höll sig vid öfverlåtelsedokumentet och afslog kärormålet. I Rådhbusrätten framlade bodbetjenten sin patrons bok och bevisade dermed att denne haft en årlig vinst, under beljentens bodhandel, på 40 proc. af rörelsekapitalet, och Rätten fann detta bevis, jemte de nyssnämnda skiljaktigheterna, så betänkliga, att den ålade patronen besvärja sin välfångna äganderätt till skuldsedeln, eller att i annat fall återställa den eller dess värde, jemte renta. I Hofrätten, dit patronen vädjade, framlade hans vederpart ännu ett dokument, nämligen ett exekutift utslag, hvarigenom patronen blifvit dömd alt till bodbetjenten utbetala det reverserade beloppet af en al honom, några veckor före arfvets mottagande, hos patronen insatt renta på arfskapitalet, och minskade derigenom troligheten att reversen på sjelfva kapitalet blifvit tagen i liqvid, under det att en revers för rentan skulle hafva lemnats oinlöst och exekutif. Hofrätten fastställde edgångsåläggandet, såsom det enda medlet att få slut, om icke ljus, i den mörka saken. Patronen är hökeribandlaren Fredrik Abramsn och hans förre bodbetjent heter Knut Ulfiömus Lindqvist. LANDSORTSE-RYHETEIR. Jönköping den 9 Juni. Den nu fullbordade .eckningen till en förnyad Småländsk privatbank