Aftonbladet – 12 juni 1846, sida 2

Hd all Vil VILL 2UC ULL obetat reed oh SELF UPUT, Verka så mycket mera förundran. Det synes fastmer, att kontoret skulle göra en vida väsendtligare tjenst och bättre uppfylla sitt ändamål, om det ensamt å!og siz lysningsskyldigheten för alla egare till brandförsäkrade hus, än att ytterligare öka sin redan så rikliga kapitalfond. DEN SKANDINAVISKA FESTEN, Lördagen den 6 Juni. (Slut fr. Onsdagsbl.) Candidaten Brix hade åter ordet och yttrade: M. H. Det er i dag den 6 Juni, Gustavdagen, og jeg föler mig derved opfordret til for et öjeblik at före dem tilbage til de gamle minder, der have födt och opammet det håb, vi have hört tolkes i så begeistrede ord; jeg föler mig opfordret til at fremmane af graven en Helt, der skinnede som et nordlys i den dunkle nat, egen Helt nemlig, der for noget over 300 år siden med Guds bjälp og ved Sverrigs Almue befriede sit fädreland fra blodig undertrykkelse, der tilpyt tiv gjenopvakte svensk folkeånd; og var den förste i räkken af de heltekonger, der förte Sverrig til dets äres og magts höjdepunkt. Og idet jeg mindes denne helt, fremstiger for mig mangt et andet billede, der vidner om den kjämpeånd, der engang besjälede nordens trenne folk; ja, mine herrer, ethvert af disse folk har havt sin store og glimrende tid, der har väret tider, da det röde og hvide fiag veiede der, hyor nu en preussisk örn udsträkker sine vinger; der har väret tider, da det gule og blå flag veiede der, hvor nu en russisk örn rovgjerrig skuer ud over den botniske bust. Og vi ville mindes disse tider, vi ville gjenopfriske dem eg gjöre dem levende, thi de ere som et lyshav, hvori själen bader sig for atter at opstå forynget, de bringe kjöling og styrke, som de friske morgenluftninger fra havets bredder; men jeg vil heller ikke glemme, at det dog kun er minder, at al denne glands og herlighed nu er svunden; jeg vil ikke kaste fortidens äresmantel om nutidens blottede skuldre, og jeg vil ikke dölge, at på hine tider fulge andre, hvor öraene samlede sig og afreve os det ene stykke efter det andet, at med den ydre fornedrelse fulgte indre fordärvelse, at mangen orm tärer på vor inderste livskraft, at mangen kräftbyld på det ydre legeme vidner om indre usundhed: alt dette ville vi mindes og det maa, kan, og skal opflamme til ny anstrengelse; thi endnu er nordens ånd ikke ae a a tig, Yo hatnsgt dat ay Hz der overalt begynder at röre sig, betragt hvor kjärlighed til alt hvad der er fosterlandsk på ny luer op, betragt det håb, de längsler, de kräfter, der röre sig hos ungdommen, og altvivl skal vige. Alt, hvad der skeer i verden har sit tegn, der går forud for det; når solen er i färd med at gå op, farves horizonten af 4000 forskjellige farver, för stormen hörer man på strandbredden en hul Summen. Sådanne tegn er det nu visee i åndens verden og de vidne om at nordens ånd endnu ikke er död, at den endnu er mägtig til at skabe en ny tid, da frihed og folkelighed ikke mere ere tomme ord, men da de skulle gjennemtränge vort hele liv i alle sine retninger. Det er de unges kald at virke i denne ånds tjeneste, de have alt lyitet til dens kaldelse; toner af kraft och mod havo lydt i vore örer og de skulle ikke lyde forgjäves, vi skulle med åndens mägtigste våben, det frie og kjäkke ord, dristig gå i kamp mod al lögn, hvad enten det hviskes i de forgyldte sale eller blandt den rå pöbel, det varme begeistrede ord er det svärd vi skulle före; endnu har ipgen moagt formået at modstå det, for det falder fordommens og lognens stärkeste borge. Ja, med dette våben skulle vi väkke den slumrende folkeånd, og når da Heimdal, Gyngebroens Vogter, stöder i sit gjallerhorn, skal han finde Odins sönner rede til kamp; lad da kun fenrisulven fra östen opspile sit gab, han skal ikke opsluge os; lad kun den tydske midgardsorm söge at omsnoe os, vi skulle vel tvinge ham. Hr Kjellmon Göransson yttrade: Man har förr brukat skildra tiden såsom en gammal man, om hvilken det b rättades att han åt upp sina barn. Den tiden, som sålunda skildrades, måtte nu vara död, och vi hafva fått en ny tid som älskar sina barn och unnar dem att lefva och verka. Vi hafva ju i dag samlats för att bevisa denna kärlek för ett af tidens bästa barn, nej, för en af dess bästa män, Orla Lehman. Jag föreslår derföre en skål för den unga tiden. Dess riktning synes kunna innefattas i dessa trenne ord: Framåt, på djupet, uppåt. Framåt vill tiden i allt till eut bättre, ett nyttigare. Det vi hafva nu kan väl vara bra, men vi vilja hafva ett bättre, Det är icke godt att stanna på samma ställe, ty då kan det goda vi hafva, blifva ett sämre. På djupet vill tiden. Den söker på djupet det sanna och verkliga; den trotsar det mörker, som betäcker djupet, för att bringa i dagen den sanning som döljer sig på dess botten; den går ned till djupet i samhället, upphemtar de blygsamma mussiorna der, för att till samhällets höjder lyfta de fördolda perlorna. Vi hafva sett mera än en sådan perla lysa der. Uppåt vill tiden. En rykibar astronom har nyligen funnit reda på den centra!sol, kring hvilken vår sol med sina systrar hvälfva sig. Tiden söker och finner också den centralsol, kring hvilken alla våra handlingar och tankar hvälfva sig, den centralsol är det rälla. Tiden vill också veta hvad de stora stjernorna deruppe på samhällets höjder hafva för sig; derföre ser den gerna uppåt. Man har förebrått de tre nordiska rikena, att de förut ensidigt sträfvat åt hvar sitt håll i dessa tre angifna riktningar. Danmark skall hafva hitiills varit endast enl kulturstat, företrädesvis sysselsatt med vettenskap och konst. Sverge skulle särdeles hafva velat befatta sig med det rätias sökande, ensam politiskt : fri. Norge skulle hafva isynnerhet sökt att gål fram på de nyttiga reformernas bana. j Den Skandinaviska föreningen synes hafva börjat dermed att alla tre folken sträfva i alla dessali