Aftonbladet – 10 juni 1846, sida 2

sina blickar fästade på honom, af öfverraskning att se sig på detta sätt belraktas, bieknade, och bennes på Leonce fästade ögon tycktes säga: — Nåväl! Hvad fattas er? min Gud! hvad har jag gjort er för när? Derefter hörde hon icke vidare på sin moiti och tog tre gånger miste om turerna. Detta allt bemärktes af. Leorce, som önskade. förvissa sig, alt icke allt var en anlagd plan. Han ville förebygga, att icke en man af hans rykte skulle blifva bedragen af en föregifven oskulds listiga tillställniry ar. Så snart derföre kont;:!ansen var slu, framträdde han till Lise och : ennes mor med den mest lejonlika och likgiltiga uppsyn och sade, utan att se på Lise, till fru Laloine: — Jag ber er tusen gånger om förlåtelse, min fru, för min obetänksamhet. Vid min hemkomst fann jag uti min vagn denna hårslinga och denna lilla medaljong, de tillhöra . säkert någon af edra gäster, och jag hade glömt att återställa dem. Vid dessa ord mnågon af edra gäster, betraktade Lise Leonce, likasom hon ville säga: bar ni då icke kunnat begripa att de tillhöra mig? Sedan fru Laloine tackat Leonce, sade hon till Lise: — Ser du att jag hade rätt, då jag sade dig, att du skulle återfå dem af br markisen. — Aby: de tillböra mamselt? sade Leonce kallt, i det han med sgotsk uppsyn räckte henne det lilla smycket. : — Ja, min herre! sade Lise, i det hon ultsträckte handen för alt emottaza det, under det bon betraktade Leonce, I in bon velat säga: är jag ifrån mina sinnen? Leonce. återlemnade det med fingerspetsarne. — Gif hit, sade modren, så skall jag fästa det på din hals. — Rättnu; mamma, sade Lise med knappt iterhållen otålighet,