Aftonbladet – 6 juni 1846, sida 3

jag satt bredvid honom, skulle jag blåsa bort hans tallrik och dricka ur hans vin. . oo Ack! den stackars Tirlot, sade Lise, skrattande. oo— Vi dansa den första kontradansen med hvarandra; är det icke så? — Det är ju så afgjordt? — Den der herr Tirlot, fortfor Sterny, upprymd genom framgången af sitt skämt, skulle Jag vilja bestjäla till och med på hans sång. — Det är svårt, sade Lise, ty nu börjar han. oc Lika godt, sade Sterny, sakta, jag vill bestrida honom priset. — Allvarsamt? — Ni skall få se. Herr Tirlot började; ban sjöng fyra kupletter, hvilka icke saknade hvarken rim eller takt, och voro adresserade till: 4:0 Fru Laloine. 2:o Herr Laloine. 3:0 Mamsell Laloine, numera fru Gobillon. 4:0 Gobillon. Alla hade fått sin del, det baglade bifallsrop, åtföljde af den mest rörande hänryckning. Herr Tirlot triumferade: Lise var rörd, hon delade den allmänna förtjusningen och ångrade nästan det spratt bon spelat i afseende på kontradansen, Men Sterny, hvars lyckliga stjerna nu uppgått, gjorde eit litet tecken åt Lise, i det han sade: — Säg att jag önskar alt få sjunga elt stycke. Då Lise derpå-steg upp och utsträckte sin vackra band, uppstod en allmän tystnad, under väntan att den unga flickan skulle låta höra en ny sång. Men då hon på markisens vägnar anhöll om tystnad, blandade sig ett rop af förvåning med lyckönskningar öfver markisens artighet. Sterny spelte högt spel, han. riskerade alt synas löjlig till och med inför dessa borgare; inför sig sjelf var han det redan, hvilket han