Aftonbladet – 6 juni 1846, sida 3

Jqvarnen i Bredöhl, som egdes af hang Husbonde och medhade dervid tvenne buteljer bränvin, hvara ban undfägnade så väl sin husbonde, som en mäld Isökande vid qvarnen. Efter en stund ingick Nil uti pigkammaren på stället, lät dit hemta den: en: bränvinsbuteljen och trakterade derur pigorna Nils sade härvid att han också ville bjuda Ander: en sup, och den ena pigan gick ut för att be Anders komma in; men Anders, som träffades i förstugan, förklarade att hafi icke ville ha mera bränvin och begaf sig till drängstugan. En stund härefter gingo båda pigorna in utj drängstugan och bådo Anders, som under tiden lagt sig på en säng, att komma upp och äta aftonmåltid. Detta vägrade Anders och började förebrå den ena af pigorna, Annika, att hon beviljat Nils bevis af sin ynnest. Denna beskyllning hörde Nils, som under deras samtal stått utanför dörren. Han rusade in i rummet och tillsporde Anders hvad denne sade. Anders for upp från sängen, förnyade sin förebråelse och hotade att slå Nils och pigan till döds. Nils undvek dock nu Anders och gick tillbaka till pigkammaren, der han qvarstannade någon stund, hvarunder pigorna nedgingo i qvarnen. Anders inkom äfven dit, men var tyst och stilla, och yttrade blott: Ni skall få se, att det lärer blifva roligt i qväll, Kort härefter inkom Nils uti dvarnen och flög då genast på Anders. Härpå brottades och slogos de så väl uti qvarnkammaren som uti sjeifva qvarnen. Begge syntes högligen uppretade. Nils likväl mest. Under brottandet uti gvarnkammaren uttryckte de en fönsterruta. Då de utkommo uti sjelfva qvarnen, fattade Nils en lättnyckel, af jern. i synbar afsigt att dermed slå Anders. Nyckeln fråntogs imedlertid Nils af en tredje person, men Nils fattade-då en smidtång, slog med den, under svordomar och hämndfulla yttranden mot Anders, uti qvarnstammarne. Han tilldelade dock icke Anders något slag med tången, men brottningen fortsattes. Ilärunder kommo de stridande intill öppningen, hvarigenom trappan till nedra våningen i qvarnhuset nedgick. Anders ramlade under handgemänget plötsligt ner genom denna öppning och Nils åkte efter utför trappan: Nedifrån qvarnen hördes derpå dofva ljud, liksom afen fortsatt kamp och ett matt klagande. Pigan Annika, som under tiden påtändt stickor, fruktade att Nils skulle slå ihjel Anders, och nedgick, åtföljd af en annan person, uti nedra qvarnvåningen för att se hvad der vidare passerade. Anders stod då med ryggen vänd emot en dörr och höll sina händer i byxfickorna. Nils stod midt emot honom och höll med begge händerna en grof vindspak, riktad mot Anderss bufvud. Pigan fattade genast vapnet och fick det från Nils, som derefter med blotta händerna tillfogade Anders mångfaldiga slag, hvilka mestadels träffade ansigtet och hufvudet. Så väl Anders som Nils vorö efter slagsmålet, hvilket påstått omkring en timmas tid och hvarunder begge voro af starka drycker öfverlastade. Anders likväl svårast, öfverhöljda med blod. Å Nils varsnades dock icke någon åkomma; men Anders hade ett sår i hufvudet. Imedlertid gick han ett par dagar uppe och skötte sina sysslor; men natten till d. 40 Oktober insjuknade han och förklarade morgonen följande deg, att han ejförmådde lemna sin säng, och klagade då samt sedermera öfver värk i hela kroppen. Andra dagen efter det Anders insjuknat, föll han i yrsel, och var sedermera alltjemnt oredig. De två ssta dagarne var han mållös. Under hela sjukdomen visade han motvilja för mat samt förtärde intet annat än vatten och något uppkokad mjölk. Anders afled onsdagen d. 45 Oktober kl. 44 f. m., och innehöll läkarebetyget, att ban ljutit döden genom de under slagsmålet honom tillfogade åkommor. Sedan Anders aflidit, efterspansdes Nils, som höll sig undan, men slutligen påträffades på vinden uti Bredöbls qvarp. — Åse och Wiste häradsrätt har, efter anställd ransakning, derunder den tilltalade enständigt förnekat sitt brott, dömt Ni!s att genom halshuggning mista lifvet, hvilket utslag Götha hofrätt fastställt och underställt Kongl. Maj:ts pröfning.